Recension
Blandade Artister
The original sound of New Orleans soul 1966-1976
(Souljazz)

New Orleans pianolegend Dr John har sagt om staden att:

In New Orleans you can´t separate nothing from nothing. Everything mingles each into the other until nothing is purely itself but becomes part of one funky gumbo.

Engelska skivbolaget Souljazz Records har de senaste tio åren grävt i den New Orleanska funken och sammanställt fyra snygga och genomgående mycket sympatiska album. När de nu riktar in spadarna på stadens mer eller mindre bortglömda soulpärlor är det lätt att förstå vad doktorn menar.

Gumbo är en maträtt, en gryta, från Louisiana med lika många recept som det finns kockar. Man gör lite som man vill, men du håller dig likväl inom ramarna, annars är det ingen gumbo. Ungefär likadant verkar det ha fungerat inom soulmusiken i New Orleans när det begav sig. Sjung från hjärtat. Se till att det svänger. I övrigt blandar du lite som du vill.

Och som de blandade. Lionel Robinson, Eddie Bo och Ernie K Doe sjunger funkig soul, bara ett lätt andetag från den souliga funken på de tidigare utgåvorna. Robert Parker, Willie Tee, Curley Moore, Irma Thomas, Jean Knight och Aaaron Neville sjunger alla hjärtat ur kroppen i klassisk sydstatssoul, medan Maurice Williams och Eldridge Holmes skruvar upp tempot i stompig northern soul.

Som alltid när det gäller Souljazz Records så har de gjort ett genuint arbete. De har letat fram bortglömda singlar, singelbaksidor till kändare låtar och albumspår som aldrig riktigt lyfts fram i dagsljus. Om ni har en välsorterad soulsamling kan ni säkert leta fram en del av låtarna på den här cd´n. Men ni ska nog ner i källaren för att hitta allt. Till exempel finns inte fantastiska låtar som Willie Tee´s ”First taste of hurt” och Robert Parkers ”Caught you in a lie”, b-sidor till singlar från 1972 respektive 1967, med på mina någorlunda väl tilltagna cd-samlingar med dem. ”Caught you in a lie” plockade Gregory Isaacs och Louisa Marks upp var för sig senare och gjorde till mjuk reggae.

Jimmy Hicks gav bara ut en singel, ”I´m Mr Big Stuff” år 1972. Den finns återutgiven på samlingen ”Crescent City Funk and more” på Grapevine. Här får vi b-sidan ”Tell her that I love her”. Andra lite udda låtar är Francine Kings ”Two Fools”, Barbara Wests ”Congratulations Baby” och Inell Youngs “I´ve never considered”.

I övrigt dryper det som vanligt av svartsjuka, otrohet och svikna känslor. Curley Moore “Don´t pity me”, Irma Thomas ”What´s so wrong with you loving me” och ”She´ll never be your wife”, Jean Knights “What one man won´t do another man will” och Betty Harris fräsande, spottande, ilskna “I don´t wanna hear it” är alla en djupdykning ner i mänskliga relationers mest komplicerade ekvationer. Framfört så att alla förstår med öppna känslospjäll.

Navet i New Orleans soulproduktion under 1960- och 1970-talet var utan tvekan Alain Toussaint. Han har ett finger med i de flesta av låtarna som antingen textförfattare, producent eller musiker.

En oantastlig samling. Tjugotvå låtar. Inte en svag sekund. Dessutom en antydan om att det kommer mera. Det verkar finnas underlag för både en volym 2 och 3 i serien. Naturligtvis är det så. Det spelar ingen roll var de gräver i New Orleans. A-sidor, b-sidor, c-sidor. Ingenting går att skilja från något. Alla har hjärtat fullt av soul. Alla får det att svänga. Och allting smälter ihop i en stor funky gumbo.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify