Recension
Sweeney, Sunny
Provoked
(Thirty Tigers)

Sunny Sweeneys förra skiva, »Concrete«, hade en talande varningstext: »Country Advisory. Lyrics about drinking, cheating, crying and beer.« Orden kunde stått även på hennes nya skiva »Provoked«.

Lyriskt rör sig Sunny Sweeney i samma universum, fyra väggar ger en fysisk gräns men även en symbolisk. Den markerar barmiljön men också instängdheten i countryns arketypiska vardagserfarenhet.

Men där Sunny Sweeney förra gången närmast gjorde en temaskiva som tolkade »den andra kvinnans« upplevelse expanderar tematiken på »Provoked«. »The other woman« vänder sig visserligen direkt till hustrun i »You Don’t Know Your Husband«, sedan även hon själv bedragits, men Sunny Sweeney gör också sin tolkning av Tammy Wynettes trotsia självständighetsförklaring i »Your Good Girl’s Gonna Go Bad« med den självmedvetna »Bad Girl Phase«.

Och arbetarklasserfarenheten tolkas både fysiskt och symboliskt; baren blir både frihet och fängelse i den allsångsvänliga »Everybody Else Can Kiss My Ass«, där Sweeney tolkar tillflykten till baren efter veckan och chefens terror.

»If you’re with me raise your glass
Here’s to the working class
Everybody else can just kiss my ass.«

Neomarxisten skulle möjligen relatera countryns klassmedvetenhet till Marx alienationsidé, alltså en illusorisk idé som understryker arbetarens främlingskap inför sig själv och sitt arbete, mens amtidigt är det en reell erfarenhet - utan moralistiska övertoner - i countrymusiken.

Så kunde jag gå genom varje text på skivan. De tolkar countryns arketypiska erfarenheter från ett konsekvent underifrånperspektiv, och tendensen är densamma som i Pistol Annies, Gretchen Wilsons, Miranda Lamberts och Ashley Monroes musik: det handlar snarare om »the honky tonk angel« än den självutgivande maka och mamma som med Carter Family skapade en av countryns slitstarkaste gestalter.

Följaktligen är alla förhållanden märkta av sin egen undergång, som i »Second Guessing« och »My Bed«.

Men Sunny Sweeney övertygar också musikaliskt. Hennes ljusa, lätt nasala röst har stark karaktär och sången rymmer en naken direkthet som formar tilltalet. Instrumentalt tar Sunny Sweeney dock ett steg närmare countryrocken med »Provoked«. Mot expansiva, flödande steelackord och suveränt plockig dobro avtecknas också tyngre gitarrspel och en rytmmarkering som distanserar musiken från den texanska countryns traditionella släpighet.

Men det innebär inte någon utslätning, utan bara en ny accentuering, och solisternas countryattack är suveränt stilkänslig. Med strängbändare som Bryan Sutton, J T Corenflos, Luke Wooten, Mike Johnson och Jack Clayton i toppform blir kompet en tydligt profilerad följeslagare, som balanserar Sunny Sweeneys sång i utsökt samförstånd.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify