| |||||||
Recension
Drew Holcomb & The Neighbors
Good Light
(Rootsy.nu)
Nej, det räcker inte att komma från Memphis för att automatiskt passera nålsögat, men när den 32-årige Memphisfödde Nashville-bon Drew Holcomb nu släpper sin senaste skiva på svensk mark är det mycket som faller på plats.
I USA kom Good Light ut i februari 2013 och nådde en femte plats på Billboards folkmusiklista och peakade på en fjortonde plats på indie-listan.
Här får vi både »Good Light« och cover-plattan »Through the Night« från 2012 i en generös introduktion av Drew och bandet, bestående av hans fru Ellie Holcolmb och grannarna Rich Brinsfield och Nathan Dugger, boende i samma postkod som Holcolmbs. Hursomhelst har skivan alla chanser att bli en av höstens flitigast återkommande återfall.
Titelspåret är prozac för höstbluesdrabbade. Komplett med nervlugnande Hammond-orgel. Så skirt hanterat av gästande Al Gamble.
I »What would I do without you« är Drews mjukt soulimpregnerade stämband just så bra som man någonsin kan hoppas på. Passionen har blivit kärlek.
»A decade passes by without a warning. And there´s still a kindness in your eyes.«
Kärlekssorg och sökandet efter en plats. Till och med i hyllningen till hemstaten Tennessee känner man igen längtan.
De klara Dylan-referenserna från fem år gamla studio-skivan »A Million Miles Away« har fått mer Sam Cooke och Tom Petty över sig. Holcombs har grävt mer i Memphis-myllan och funnit de goda rottrådarna.
Holcomb and the Neighbors ställer ut en handfull potentiella radiosånger, inte minst i titelspåret och i »Nothing like a woman«, med lyckligt Fats Domino-piano från höften.
Kul med bonusplattan där Drew och hans fru Ellie Holcomb samlat favoritcovers. Vissa blir riktigt fina, som Dylans »Don´t think twice«, Tom Pettys »Learning to fly« och Hank Williams »I saw the light«, andra visar just det delikata att göra något eget av någon annans.
Men vad gör det, Drew kan redan kan flyga på sin egen penna. Återstår för oss andra att skåda det goda ljuset i denna Memphis-son.
/Magnus Östnäs