Recension
Andy, Horace
Get wise
(Pressure Sounds)

Horace Andy kallas för ”Sleepy” av sina vänner för att han somnar så lätt och var som helst. Själv tycker han bara att sovandet är ett problem när han tar med sig en dam på bio. Damer tycker inte att man ska somna i deras sällskap. I sin musikaliska karriär har Horace Andy dock varit allt annat än sömnig. Han har sedan debuten som sextonåring med singeln ”Black man´s country” 1967 gjort hundratals inspelningar. Det senaste albumet ”Broken beats” släpptes i början av 2013.

Som så många andra Jamaicanska artister spelade Andy in en mängd singlar under 1970-talet. De spelade in varandras låtar, bytte producenter och spelade in dem igen och gav ut olika versioner av samma låt i Jamaica, USA och England. Skivsamlare ska hålla tungan rätt i mun om de ska få med allt.

Debutsingeln, som producerades av George ”Phil” Pratt blev ingen större framgång. När han några år senare vågade sig på att provsjunga för Coxsone Dodd i klassiska studion Studio One inleddes ett mer framgångsrikt samarbete. Tillsammans radade de upp singlar som placerade sig högt på försäljnings- och spellistor, bland andra ”Fever”, ”Mr Bassie” och den kanske mest kända ”Skylarking”. Det var också Dodd som bytte ut Horaces efternamn från Hinds till artistnamnet Andy för att undgå jämförelser med åtta år äldre kusinen Justin Hinds som var mitt i en framgångsrik karriär. Kanske mest känd för listettan ”Carry go bring home” från 1963.

När avtalet med Studio One löpte ut efter ett par år valde Horace Andy att ”frilansa” och spelade in låtar lite överallt. ”Get wise” är ett album som består av de singlar han spelade in med George ”Phil” Pratt mellan 1972-1974. Det släpptes i en liten upplaga på Jamaica 1974 och försvann sedan snabbt från marknaden. Nu ger Pressure Sounds ut det igen.

Den sammetslena, ljusa, känsliga, lite barnsliga rösten sätter sin prägel på varenda stavelse i låtarna. Horace Andy säger att han inte kan sjunga en låt utan att den påverkas av hur han känner sig just när han sjunger den. Han har aldrig lyckats sjunga en låt likadant två gånger. Det gör att den enklaste, vardagligaste formulering ibland förmedlar de starkaste känslor när han sjunger. Släpper du in Horace Andy i hjärtat spelar han på alla strängar han kommer åt.

Han sjunger i ”Eighty percent badness” och ”Youths of today” om hur samhället i Jamaica hårdnar med ökande kriminalitet och allt mindre kärlek. I ”Roots of all evil” konstaterar han att det är pengar och makt som är orsaken till problemet. Med det är i de enklaste banalaste låtarna om euforisk kärlek och svikna känslor han visar tydligast varför han räknas till en av Jamaicas största och mest personliga sångare. ”Feel good”, ”I will forgive you”, ”Tag along” och ”I may never see my baby again” är fullständigt underbara i all sin enkelhet.

I mitten på 1970-talet inledde Horace Andy ett nytt framgångsrikt samarbete, den här gången med producenten Bunny Lee. Jag har nu sex cd med Horace Andy i hyllan. ”Mr Bassie” på Heartbeat, ”Feel good all over” på Trojan, ”The prime of Horace Andy” på Music Club, ”Skylarking” på Melankolic, Tapper Zukie-producerade ”Natty dread a weh she want” på Trojan och så nu ”Get wise” på Pressure Sounds. Tillsammans täcker de in det mesta av det bästa från Horace Andys 1970- och 1980-tal. De går i varandra. Men de kompletterar också varandra. Vilken du ska börja med? Vilken som helst. Hur många du behöver? Allihop. Till att börja med.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify