Recension
Lambert, Miranda
Platinum
(RCA/SonyBMG)

Miranda Lambert hade förmodligen inte varit möjlig utan Dixie Chicks, alltså den senare upplagan av Dixie Chicks med Natalie Maines. Gruppens skilsmässoskiva »Fly«, tyvärr deras sämsta, skapade en bild av den unga, självmedvetna och uppkäftiga sångerskan som utmanade både vedertagna bilder av »the girl next door« och countryns klassmedvetna feminism.

Miranda Lambert har odlat sin rebellimage, inte minst i trion Pistol Annies, men liksom Gretchen Wilson blir den kvinnliga rebellen hos Miranda Lambert en klassmedveten rebell, ej blott trotsigt upprorisk.

Det radikala är att klassperspektivet förankras i en traditionell underklass, under den gudfruktiga och skötsamma arbetarklass som traditionellt givit countryn dess ethos. Miranda Lambert kan, liksom Ashley Monroe i Pistol Annies, ohämmat anspela på tillfälligt sex, sprit och weed utan moraliserande åtbörder.

Musikaliskt hör hon hemma i en mer råbarkad strömning av den samtida countryn. Arrangemangen är ofta tunga med envetet mullrande gitarrer inbakade i en brötig ljudvägg. Allt detta är egenskaper som Miranda Lambert ytterligare förädlar på sin nya skiva »Platinum«.

Hon arbetar målmedvetet med sina texanska diftonger till komp från musiker som Greg Leisz, Randy Scruggs, Jedd Hughes och Richard Bennett. Det är inte musiker som förknippas med den typ av massivare ljudbild som Miranda Lambert ramas in av.

Men det är som om hennes uttryck har blivit så självklart att hon definierar sin egen diskurs, eller om vi ska anknyta till musikforskaren Jocelyn Neal som analyserade Faith Hill utifrån filmteoriens idé om »auteuren«: Miranda Lambert skapar sitt eget musikaliska och lyriska universum där traditionen självmedvetet fogas in i auteurens konstnärliga idé.

Då blir det också möjligt att göra en sång som »All That’s Left«; ståbas och dragspel bär upp en form där Paul Franklins steel låter musiken expandera på ett sätt jag inte hört maken till i Nashvilles mittfåra på senare år.

Och »Babies Making Babies« är en lysande sång på temat tonårsgraviditetens konsekvenser:

»Too soon to be a mother and father
But too late for the alma mater.«

Även där är arrangemanget genomdränkt av läckra traditionsmarkörer.

»Platinum« är Miranda Lambert femte skiva på större bolag. Tillsammans med de två Pistol Annies-skivorna visar den hennes position som en av de mest trovärdiga, unga countryrebellerna.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify