Recension
Carter, Carlene
Carter Girl
(Rounder/Universal)

Carlene Carter har haft två kärleksaffärer med svensk publik. Med sina tidiga skivor blev hon den nya vågens countryälskling, och på 90-talet omhuldades hon efter bidraget på Absolute country och några frejdiga skivor.

Kanske är det dags för en ny affär? Carlene Carter har äntligen gjort en bra skiva, »Carter Girl«. Med känsliga tolkningar av Carter Family-klassiker, men också några sånger av mamma June och moster Helen, skriver Carlene Carter in sig i familjetraditionen. Nyinspelningen av hyllningen till Maybelle Carter, »Me and Wildwood Rose«, bekräftar inriktningen.

Tolkningarna är avklarnade. Carlene Carters röst har mörknat, kanske ärrats av erfarenheter från livets inte alltid ljusa sidor. När Greg Leisz steel mullrar i »Little Black Train« skapar det en kongenial bakgrund för Carlene Carters marterade röst. Annars är sången mer eftertänksam. Carlene Carter vilar på orden, återför både sig själv och sångerna till traditionen.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify