Recension
Estes, Sleepy John
Live In Japan
(Delmark Records)

Dessa liveinspelningar gjorde Sleepy John Estes på sin ålders höst. Och då pratar vi verkligen om ålders höst. Sleepy John var 74 och 77 år när han turnerade i Japan och tre av konserterna blev dokumenterade och utgivna i Japan när det begav sig, men aldrig utgivna i USA. Sleepy John Estes dog sedan 1977 under förberedelserna för ännu en europaturné.

John Adam Estes föddes redan 1899 i Ripley, Tennessee och började framträda med sin countryblues och karakteristiska gnälliga sångstil under slutet av 10-talet. Blev inspelad av Victor Records under 1929 och 1930 och gjorde då ett antal klassiska inspelningar. Fortsatte sedan mellan 1935 och 1941 att spela in sina personliga sånger. Sånger som sedan har spelats in av många andra artister. ”The Girl I Love, She Got Long Curley Hair”, ”Milk Cow Blues”, ”Diving Duck Blues”, ”Drop Down Mama”, ”Floating Bridge” och Someday Baby Blues” för att nämna några.

Redan 1935 gjorde Sleepy John sina första inspelningar tillsammans med Hammie Nixon, som spelar munspel, jug och kazoo. Hammie som var några år yngre fungerade som både musikalisk och personlig ledsagare till den åldrande och nästan blinde Sleepy John under de sista åren av Sleepy Johns aktiva liv. Sleepy John Estes försvann som så många andra countrybluesartister från offentligheten under 40- och 50-talet. På grund av sin gnälliga sångstil trodde många att han var äldre än han egentligen var och sedan länge bortgången när Bob Koester återupptäckte honom i Brownsville 1962. Bob Koester och hans Delmark Records spelade sedan in honom ett antal gånger fram till hans bortgång.

Men någon gång hann tiden ifatt honom. Ålderdom och ”tröttheten” tog överhand och det musikaliska framförandet blev lidande. Hammie Nixon gör ett fint arbete med sitt munspel och sin sång, ger kraft och stadga åt många av de lite darriga sångerna.

Visst finns det glöd och en typisk Sleepy John Ester countryblues kvar i framträdandena på 70-talet, men inget som går upp mot de inspelningar som gjordes under 30-talet. De kommer alltid att vara klassiska och tillhöra bluesen främsta.

Jag har svårt att se ett historiskt eller musikaliskt värde i att dessa gamla inspelningar nu återutges. Musikaliskt har det långt kvar till de äldre tidiga inspelningarna. Historiskt är de inte så unika eftersom Sleepy John Estes gjorde en hel del inspelningar under 60- och 70-talet. Ett nostalgiskt värde har de självklart, som de sista inspelningar Sleepy John bandade och dessutom i ett entusiastiskt Japan. Kan säkert locka den inbitne samlaren. Även om jag skulle rekommendera den nyfikne att snarare leta upp inspelningarna från 1929 till 1940.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify