Recension
Thomas, Irma
Full Time Woman: The Lost Cotillion Album
(Real Gone Music)

Irma Thomas är känd som »Soul Queen of New Orleans.« Trots detta har hon alltid varit en underskattad rhythm & bluessångare under hennes mer än 50-åriga karriär.

Hon gick in i studion för första gången redan 1960 och under första hälften av 1960-talet placerade hon ett antal singlar på pop- och rhythm & blues-listorna. Under de kommande åren spelade hon in för ett stort antal mindre bolag, Utan den framgång utgivningarna borde ha fått. Av någon anledning kunde hon inte behålla sin kommersiella framgång. Fram till 2007 vill säga. Då vann ”After The Rain” en Grammy Award för Best Contemporary Blues Album.

Under tidigt 1970-tal skrev Irma under ett kontrakt med Atlantic för utgivningar på underetiketten Cotillion. Hon spelade in 15 låtar under sex sessioner 1971-1972. De enda två spår som fick se dagens ljus var »Full Time Woman« och »She´s Taken My Part«, som släpptes som singel 1971. De övriga 13 spår blev kvar i bandvalvet fram till nu. ”Full Time Woman” produceras av New Orleans legenden Wardell Quezergue men lyckas ändå inte ta sig in på försäljningslistan. Trots detta fortsatte man att spela in, även om inget kom att ges ut. Atlantics stora man Jerry Wexler sa in en intervju 2007 att ”Full Time Woman” är en av hans ”all time favorite records” Och vi förstår varför.

Dessa 13 spår ger oss ett nytt perspektiv på hur Irma Thomas lät på toppen av sin karriär. Det är så bra att man fortfarande förundras över varför inte fler spår släpptes och varför inte karriären blev mer lyckosam än den faktiskt blev.

De flesta av låtarna spelades in som potentiella singlar. Medan de enskilda spåren är fina exempel på 1960-talets rhythm & blues, förblir de oberoende av varandra och begreppet album är mer ett begrepp som betyder samlande singlar.

Varför titellåten inte blev en hit är fortfarande ett mysterium. Hennes röst har en ren och själfull kvalitet, eftersom den stiger och bär med värme och styrka över orkester och kör. Den enkla balladen passar alldeles utmärkt för hennes röst.

Irma Thomas är en sångerska som kan ta låtar från olika stilar och omvandla dem något alldeles eget. »Fancy« var en Bobbie Gentry nationella hit och »Time After Time« är från The Great American Songbook, men hon kunde anpassa båda låtarna till sin egen unika stil av rhythm & blues. Inspelningarna på samlingen gjordes under 1971 och 1972 i Pac-Three Studios i Detroit, Malaco Studios i Jackson, och i en studio i Miami. »No Name« och »Adam och Eva« spelades in i Philadelphia och bär Phillysoulens avtryck.

Resultatet från inspelningarna för Cotillion är något av det bästa Irma Thomas har gjort och är också ett exempel på musikbranschen nyckfullhet. Irma Thomas var en full soul woman och
”Full Time Woman: The Lost Cotillion Album” är värt en lyssning och väl värd att finnas till hands för oss Irma Thomas-älskare. Och andra.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify