Recension
Hooker, John Lee
Alone
(Fat Possum)

Världen blev sig inte riktigt lik efter det att John Lee Hooker gav ut ”Boogie Chillen” 1948. Inte blev den mycket tryggare efter det att han sedan 1961 spelade in ”Boom Boom”. Medan ”Boogie Chillen” hade ett riff som blev basen för miljoner andra sånger blev ”Boom Boom” den främsta av de popsånger han skrev.

Boom, boom, boom, boom
I'm gonna shoot you right down
Right off your feet
Take you home with me
Put you in my house
Boom, boom, boom, boom

John Lee Hooker kom till Detroit 1943 för att söka jobb inom den växande bilindustrin. Erfarenheterna kom fram i den berättande tonen i skivdebuten ”Boogie Chillen”. En sång som raskt marscherade upp till första platsen på Billboards R&B-lista 1949.

When I first come to town people, I was walkin' down Hastings Street
I heard everybody talkin' about, Henry's Swing Club
I decided I'd drop in there that night, and when I got there
I say 'Yes, people!', yes they was really havin' a ball!
Yes, I know...
Boogie Chillen'!

”Boom Boom” i sin tur nådde 16-platsen på R&B-listan och 60:e på Billboards Hot 100 1962. Både är naturligtvis med på Rock and Roll Hall of Fames lista över ”Songs That Shaped Rock and Roll”.

”Boogie Chillen” är en rockig danssång i en friformsstruktur baserad på en jumping polyrytmisk groove som John Lee fick med sig från fosterpappan Willie Moore under uppväxten i Mississippi Delta. ”Boom Boom” är en snabbare blues med en tät struktur och ett ”stop-time”-upplägg som skapade utrymme för ett oförglömligt gitarriff och ett instrumentalt mellanspel i typisk Hooker boogie stil.

Under den tidigare delen av sin karriär spelade John Lee Hooker oftast ensam eller tillsammans med en kompande gitarr. Med tanke på John Lee Hookers något svävande uppfattning om taktantal var jobbet som kompare en balansakt av stor konst. Eddie Burns och Eddie Kirkland var två gitarrister med ett utvecklat musiköra och en otrolig förmåga att förlyssna vad som komma skulle och anpassa sitt spel därefter.

Sedan hade ju John Lee Hooker en sångröst som han var ensam om. Mjuk grov och med en mullrande styrka som även i viskande form bar fram orden i förtroende.

Allt detta går att höra på ”Alone”, en återutgivning av de inspelningar John Lee Hooker gjorde på Hunter Collage i New York 1976. Den inte allt för stora publiken fick höra John Lee Hooker framföra 17 fantastiska bluessånger. Det typiska upplägget med en stångstrof omväxlande med ett gitarrmellanspel kom till sin spets. Hela tiden med olika upplägg och styrka. Ingen annan har fått ”how-how-how-how” att låta så uppfodrande. Ingen annan låter som John Lee Hooker. Ensam är stark. ”Alone” är John Lee Hooker oslagbar.

Samtidigt i Fat Possums återutgivningsserie kan vi finna Roosevelt Sykes ”Music Is My Business”, Louisiana Reds ”Dead Stray Dog” och Alec Sewards ”Late On Saturday Evening”.

/Staffan Solding