Recension
Cassidy, Nancy
Memphis
(Twitter/Hemifrån)

Den här tjejen, eller damen, sysselsätter sig med att underhålla minst tre olika typer av publik: skolbarn som tycker om att sjunga roliga visor tillsammans, familjer som träffas där det vankas hootenanny och så den delen av den vuxna publiken som bara vill lyssna och gillar country, blues och vad helst som kan kallas rootsy.

Nancy Cassidy, bondtjejen från California Valley, började roa sig själv och alla som fanns i närheten när hon fick en liten ukulele av sina föräldrar. Och sedan dess har hon hållit på. Hon skriver dessutom låtarna själv.

På den tiden det fanns skivbutiker överallt, var det nog ett problem för butikspersonalen att veta i vilken avdelning hennes plattor skulle placeras. Hon fick förmodligen egna fack under flera olika rubriker.

På »Memphis« vänder hon sig till en vuxenpublik som tycker om tjejer som sjunger vuxna låtar med vuxna texter. Och hon gör det med en småsexig och lite rökig röst som passar bra ihop med innehållet i låtarna.

Om det sen räcker för att Nancy ska bli ett etablerat namn i hela USA är svårt att säga. Hon är det i ett hörn av Kalifornien och det kan ju räcka långt. Men jag tror att hon måste välja vilken väg hon ska följa. Hon har t ex fått en guldskiva för en platta med barnsånger. Käcka och klämmiga sånger som ungarna tydligen älskar att sjunga med i. Här har hon alltså en stor publik som gillar gullig musik och här är konkurrensen förmodligen inte så rasande stor.

»Memphis« lockar barnens farsor med låtar som »Fire In the Night« och »Broken Wing Blues«. Onekligen en tuffare marknad, där man måste kunna slå sig fram.

Klarar hon det? Kanske.

/Rune Häger

Lyssna på Spotify