Recension
Kimbrough, Will
Sideshow Love
(Rootsy.nu)

Efter att ha sett Will Kimbrough live ett antal gånger så inser man att denna genomsympatiske, överbegåvade Nashville-musiker inte är den som med enkel självklarhet riktar ljuset på sig själv. Musiken kommer först och då har det varit oväsentligt vem som bär dess visitkort. Minns honom bland gammel-rävarna i Emmylou Harris band på Skeppsholmen där han gjorde ett mycket fint jobb som ynglingen i Red Dirt Boys. Många hade nog kunnat drabbas av ett svårbemästrat blodtrycksfall där snett bakom Queen Emmylou. Det gör aldrig Will Kimbrough.

Till den nya plattan »Sideshow love« har detta snart 50-åriga multi-instrumentgeni samlat ihop en kärna av musiker från den förra soloskivan »Wings«.

Wills sjätte? soloalbum flyttar fokus en bit från den folk-rockiga, soulmarinerade tonen i »Wings« och går ut i ett råare landskap. JJ Cale-inspiration i öppningslåten »When your loving comes around«, vittnar om en ytterligare vändning mot bluesen.

Love-songs med en twist, säger Will själv i en pod-intervju. Och visst har det hänt en del med texterna sedan förra skivan. Kärleken har blivit mer komplicerad och visar fler nyanser, även om Kimbrough ofta har ett slags glimt i ögat till den.

Eklektikern Will Kimbrough har en unik fingertoppskänsla när det kommer till att hitta rätt i genrer och stilar, helst blandar han och går i land med detta på ett sätt som är få förunnat. Ni kan namnen på dem som fått handpåläggning av Wills genius: Todd Snider, Jimmy Buffet, Rodney Crowell och svenska Willy Clay Band.

Där »Wings« var en sammanhållen skiva med ett slags genomgående modus, går låtarna på »Sideshow love« mer sina egna vägar, vi får också mer av Will Kimbroughs flyhänt sensitiva gitarrspel. Medan »I want too much« och »Emotion sickness« är två av de där Kimbrough-sångerna som får servitriser och trebarnsfäder att falla i gråt, är »Home economics« en resa ner i förbudstidsjazzens New Orleans, komplett med banjo och tratt-sång. Med »Who believes in you«, skulle Jayhawks eller Creekdippers Mark Olson kunna vaka några nätter. Trots det eller tack vare, det känns Will hela vägen.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify