Recension
Paul Cebar Tomorrow Sounds
Fine Rude Thing
(Groovesburg Joys)

Bland Paul Cebars vänner och beundrare märks John Hiatt, Nick Lowe och Cesar Rosas från Los Lobos. Ta Hiatts gitarr, Lowes tidiga melodier och Los Lobos täta, sammansvetsade sväng. Krydda med några R&B-singlar från 1960-talets New Orleans. Flirta sedan oblygt med latinamerikanska och karibiska rytmer och rör om lite grann. Där någonstans tittar Paul Cebar fram med ett leende på nya cd´n ”Fine Rude Thing”.

Det var en inledning som heter duga. Allt faller dock inte på plats i alla låtar. ”The whole thing” hittar jag inte in i och ”Might be smiling” är som ett Sly and the Family Stone-party som kom av sig och tappade fart.

Det tar dock varken udd eller glädje av helhetsintrycket. ”Baby shake”, ”Not necessarily true”, ”Yeah Yeah” och ”Shack and shambles” (skriven tillsammans med Rosas) har alla en hel del Los Lobos i sig. Inledande titelspåret är rock´n´roll från och för höften. ”You owe it to you” är klockren Al Green-soul medan avslutande ”Like loving people do” går i leende ska-takt.

Paul Cebar har mer än 10 000 skivor hemma i samlingen. De senaste tjugo åren har han turnerat och nämner Clifton Chenier, James Brown och Celia Cruz som förebilder för hur man får partyt med sig in på scen när man spelar live. Hemma i Milwaukee spelar han ibland med Violent Femmes och Bodeans. Ju mer jag lyssnar, desto mer vill jag se honom live. Ju mer jag läser, desto mer vill jag dricka en öl med honom efteråt, lyssna på historierna och prata musik.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify