Recension
Blandade Artister
Divided & United - The Songs of the Civil War
(ATO Records)

Det finns stunder då inbördeskriget i USA kan verka taget ur ett nummer av »Illustrerade klassiker«.

Likt ett äventyr och en kamp mellan de goda och de onda, käcka trumslagarpojkar i täten för trupper på marsch mot fronten, en karikerad Abraham Lincoln tvinnar bekymrat sitt skägg, gråklädda konfederationssoldater med tuffa mössor bildar front med sydstatsflaggan i bakgrunden.

Inbördeskriget i USA har blivit inbördeskrigens inbördeskrig.

Det har gett upphov till en folklore, till litteratur, musik, hågkomster, filmer, till något nationellt som blivit även åtminstone västvärldens egendom.

Om spanska inbördeskriget, ja vad vet vi?

Det finns myten om den goda nationella sidan och den grymma falangistiska, men det är bara en myt för vidrigheterna från båda sidor var jämförbara.

Finska inbördeskriget, inte ens vi svenskar har någon kunskap om det, en del av oss vet troligen inte ens att det utkämpades.

Inbördeskriget i Ryssland, efter freden i Brest-Litvosk, inbördeskriget i Grekland efter andra världskriget, det ständigt pågående inbördeskriget i det som för enkelhets skull kan kallas före detta belgiska Kongo, med dess ofattbara i omfattning etniska utrensningar.

Förteckningen kan göras längre.

Men jag tror mig ha rätt att det är bara inbördeskriget i USA som i detalj återskapas i vuxna mäns lekrum.

»Sherman stod där. Nej, Sherman stod där«.

Tidningar ägnade kriget, minneshögtider med vad som kallas turnéspel.

Och så den ständiga närvaron, fonden med vilket filmer, tv-serier och böcker utspelas. »Borta med vinden«, »Birth of a nation« (i mitt tycke den bästa film som gjorts). I Bruce Springsteens »Youngstown« finns raden »made the cannonballs that helped the Union win the war«.

Ständigt närvarande.

Vilket förklaras med, enligt de lärde, med att inbördeskriget i USA födde ett nytt USA. Det skapade den nya unga nationen, de förenade staterna med den högtidliga deklarationen om friheten och rättvisan.

Det var inget inbördeskrig som utgick för religion, politik, etniska motsättningar. Det var mer än att nordsidan inte ville ha slavar och sydsidan inte.
Hade det varit så enkelt hade nords seger inneburit att Martin Luther King Jr aldrig behövd drömma sin dröm.

Nej, det var en nation som föddes.

Krig innebär att människor färdas, frivilligt, ofrivilligt.

Vilket innebär möten och för musiklivet i USA blev 1860-talet inte bara en nations födelse, utan också kan sägas att här om inte föddes så växte den upp, spreds och etablerades den amerikanska populärmusiken.

Både unions- och konfederationssidan uppmuntrade soldaterna till musikaktiviteter, förutom de blåsorkestrar som flitig förekom var sång inte bara under marsch utan även vid lägervistelse något som ofta hördes.

Det här blev också notbladsförsäljningens första storhetstid, tryckta häften med sånger såldes och fick masspridning.

Ni läsare som är bekanta med countrymusikens rötter, ni har en uppfattning om vilken stor omfattning sånger och musik som utgår från inbördeskriget har.

Eller snarare krigets tid.

På skiva finns, mycket. Det är det ordet som bäst beskriver omfattningen.

Temautgåvor, enskilda spår på LP/CD, ljuspår till filmer, tv-serier. Rockgrupper med sydstatsflaggan på scenen, folksångare med pedagogisk inriktning, fältinspelningar, minnesplattor.

Nu finns ytterligare en utgåva.

»Diveded & united«.

Två CD med ambitiöst medföljande texthäfte.

Lågmält i anslaget, inte alltid lättlyssnat, fyllt av referenser, årtal, fakta och H-I-S-T-O-R-I-A.
32 spår - alla nästan från krigets tid.

Många välkända, flera med utropstecknet »men vad har detta med kriget att göra«. Som »Listen to the mockingbird«. Läser man texthäftet ges förklaringen och ytterligare en dimension har klarlagts och som lyssnare inser jag att ju äldre jag blivit som vet jag allt mindre.

Artisterna som medverkar är, ja en del välkända i sådana här sammanhang, andra, nej, vilka är det?

Loretta Lynn, Ralph Stanley, T-Bone Burnett, Cowboy Jack Clement, Del McCoury, Ricky Skaggs, Steve Earle, Vince Gill, Old Crow Medicine Show, Dolly Parton, Lee Ann Womack - där är några i kända delen.

Medan jag vågar drista mig att tro för en del av er läsare är Pokey LaFarge, Sam Amidon, Karen Elson & Secret Sisters, Angel Snow, A A Bondy kanske inte så bekanta.

Musikaliskt rör det sig inte om reproduktioner, utan omtolkningar. Gitarr, banjo, fiol, bas, någon gång trummor, klaviatur, dragspel. Där är instrumenten, som bara i enstaka fall är elektrifierade.

Genremässigt finns en dragning åt bluegrass samt vad vi kan kalla traditionell folkmelodi av de slag Stephen Foster ofta använde sig av.

Men det väsnas aldrig, annat än på ett mentalt plan när kraften i orden tränger på. Ord om död, uppror, frihet, längtan, väntan, seger, nederlag.

»Lorena«, »Wildwood flower, «Two soldiers», «Dear old flag», «Richmond is a hard road to travel», «Listen to the mockingbird», «Kingdom come» «The mermaid song», «Dixie» (vilken fortfarande kan uppröra då den i vissa kretsar anses av både ett isolationistiskt och anti-etiskt anslag), «The vacant chair» «Pretty Saro», «Aura Lee» (som är förlagan till «Love me tender») och «When Johnny comes marching home».

Där är några av sångerna, en del väl kända och ofta utförda, sedan finns de som legat länge utan användning.

Saknas i urvalet är de mer bombastiska, de segerglorifierande, ett troligtvis medvetet bortval.
Själv har jag bland nämnda och icke nämnda funnit några inslag som sticker ut och berör.

Men de har ändrats och förskjutits, de tolkningar jag inte först uppmärksammade börjar nu ta över.

Samtidigt - detta är som ni kunniga redan är införstådda med - inte något för sträcklyssningad, slölyssnade, bakgrund. Texthäftet kräver sin läsestund, nära nog med rödpenna och anteckningsblock, detta för att skriva ner alla referenser som lockar till fördjupning.

Kan bara inte låta bli att nämna; Ralph Stanley växte upp i en omgivning där de äldre talade om inbördeskriget som något som hänt igår. Vilket för min tanke till när D.W. Griffith spelade in «Nationens födelse", hur många fanns då inte i livet som hade egna minnen av inbördeskriget och den efterföljande restaureringsperioden.

Som musikalisk vägvisare är denna anmälan inte helgjuten, jag vet.

Därtill är ämnet alltför komplext, med för många sidospår, med för mycket fördjupningskrav.

Ni som ändå känner nyfiken, jag lovar att den stillas när ni har plattan tillgänglig. Men låt den ta tid och låt vara en kunnig introduktion till en tid och en musik som än i dag påverkar och berör.

/Frank Östergren

Lyssna på Spotify