Recension
Hat Check Girl
Goodbye Butterfield
(Gallway Bay Music/Hemifrån)

”Goodbye Butterfield” är Peter Gallway och Annie Gallups fjärde samarbete sedan 2010. Ett samarbete som för varje ny platta ser ut till att utvecklas och förstärkas. Jag imponerades av den förra, ”Road To Red Point”, och jag imponeras av denna den nya, ”Goodbye Butterfield”.

Annie har tolv album i eget namn sedan debuten 1994 och Peter har minst lika många med sitt namn på konvolutet. Den senaste kom så sent som i höstas och heter ”Hello Stranger”. Peter har dessutom varit producent för ett 50-tal plattor genom åren.

Till ”Goodbye Butterfield” har de valt ett koncept kopplat till en plats. Den fiktiva staden Butterfield och dess människor och historier bildar bas för sångerna. Sånger som kommer ur gamla, och som sedan skapar nya, minnen, myter och drömmar. Peter och Annie är ute efter att visa hur starkt en plats påverkar livet och, inte minst, hur platsen påverkar vår bild av livet. Därför påminner också upplägget av ”Goodbye Butterfield” om det som bland andra Ray Davies och Neil Young har gjort tidigare. Och det krävs en viss konst för att få det att fungera, att få sångerna att bli levande var för sig. Samtidigt som de ska bidra till konceptet och bära den totala historien framåt. Jag tycker att Peter och Annie har lyckats bra med det här.

Annie och Peter är båda drivna kompositörer och låtsnickrare. De har den åtråvärda förmågan att kunna berätta en historia på ett trovärdig sätt, och till texten sätta en melodi som passar. Dessutom är båda skickliga instrumentalister. Tre viktiga dimensioner samlade hos två personer. Sedan kommer den allra svåraste delen; att kombinera, inspirera och jämka. Här faller många ifrån på grund av en individualistisk självsyn.

Precis som tidigare är det lågmält och drömskt. Med knappt styrfart tar sig vissa historier fram. Reflekterande likaväl som påträngande i sin enkelhet. Medan Peter sjunger med en lite säregen personlig röst är Annies mer traditionell folkmusikburen. Det är just i folkmusiken som bas finns, men den letar sig ofta ut för att hitta stimulans och idéer i jazzen, bluesen och rockmusiken. Här finns associationer till Robert Johnson och här finns bluegrassbanjo.

Den långa listan av fantastiska gitarrer och andra instrument som Peter och Annie använder skulle kunna uppfattas som en skrytlista. Istället är det så, att de är duktiga på sina instrument och har noga sett till att rätt ljudbild ska följa varje låt. Därför också ett antal finkänsliga val av instrument, både när de ska arbeta ensamt och när de ska arbeta tillsammans.

Bland många starka låtar fastnar jag speciellt för Annie och ”Grandma´s Best China”. Med dess fina text och lite snabbare småskuttiga framfart tillsammans med en banjo blir det en mycket fin delhistoria i historien om livet och folket i Butterfield. Denna lilla ort i de norra delarna av Amerika där människor lever hela sitt liv, där några reser igenom eller andra faktiskt har förmågan att lämna.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify