Recension
Gelb, Howe
The Coincidentalist
(New West Records)

När man tänker på Howe Gelb och hans långa gärning i Giant Sand, The Band of Blacky Ranchette och som soloartist är det ofrånkomligt att inte hamna i ett vidsträckt kargt landskap av sten och sand där Gelb själv kommer emot oss som alt-countryns centralt placerade orakel. Gelbs briljans har en slätt av Lou Reed-attityd till evigheten och verket. Listan av musiker han mött på vägen är närmast oöverskådlig.

På nya skivan »The Coincidentalist« har han bland annat samlat Sonic Youths trumslagare Steve Shelley, skotska KT Tunstall för en fin duett The 3 deaths of Lucky, Neko Cases steel-gitarrist Jon Rauhouse och M. Ward som får sköta leadgitarren.

“I’m coming from a long line of coincidence.” Sjunger Gelb i inledande Cohen-balladen Vortexas som är en ordlek av vortex och Texas. Om den också är freudiansk får någon med psykolog-kompetens fundera vidare över, men nog har Gelbs skapande mycket att göra med virvelns obönhörliga rotation nedåt, i det här fallet ned i hans egen musikaliska häxkittel.

Gelb har en fantastisk förmåga att plocka ihop disparata element och klä dem i en öppen klangrymd som aldrig är helt fastlagd. Känslan att man aldrig kan vara riktigt säker på var nästa takt tar vägen är befriande. Lyssna till avslutande Instigated chimes, komplett med tidiga Waits-pianon och knarrande pianostol, eller till titelspårets klockspel och fallande violin. Och så finns små pärlor som Running behind, en liten ömsint betraktelse som skulle kunna varit skriven för Yo La Tengo.

“I’m a vortexan at heart.” Sjunger Gelb och ja, jag läser det självbiografisk. Det är ett konstnärskap under öppen himmel.

»The Coincidentalist« kommer ett halvår efter heminspelade »Dust Bowl« som är en kärv, lågmäld samling sånger framförda i stort sett uteslutande av Gelb själv med momentant stöd av bland andra Giant Sand-medlemmen Thøger T. Lund. Vilka sånger som hamnade var, känns som mycket med Gelb, orsakat av ett verk av slumpartade sammanträffanden. Oraklet vet, men pekar bara ut färdriktningen.

Fast å andra sidan hade »Unforgivable«, komplett med Herb Alpert-inspirerad doa-kör, varit svår att göra på bara banjo och piano.

/Magnus Östnäs

Lyssna på Spotify