Recension
Birdlegg
Birdlegg
(Dialtone Records)

Gene Pittman, alias »Birdlegg«, är en munspelare i traditionen från Sonny Boy Williamson. Han har alltså en mjukare attack än en senare stilbildare som Little Walter, och även som sångare har han en förhållandevis mild framtoning. Han var länge en stöttepelare på bluesscenen i The Bay Area i Kalifornien men flyttade för några år sedan till Austin. Där spelade han också in sin nya skiva, blott kallad »Birdlegg« den 7 augusti. Skivan är inspelad live i studio, sessionen finansierad av en Kickstarterinsamling.

Skivan är producerad av Eddie Stout. Det garanterar en old school-anknytning, och det borgar också för kvalitet. I bandet finns Omar Dykes och Mike Keller på gitarrer, Kaz Kazanoff på sax, pianisten Nick Connolly och rytmsektionen Johnny Bradley och Jason Moeller. Bradley spelar akustisk bas, vilket också ger en bredare rumskänsla. Mike Kellers gitarrspel präglas av pregnanta entonsflöden och påtaglig swingkänsla, medan Dykes är mer basic.

Hela skivan har denna grundläggande känsla. Musiken ligger bortom all kommersiell anpassning, all anknytning till mer eller mindre fiktiva idéer om tidskänsla. Den enda tid den uttrycker är en perfekt timing.

Birdlegg blandar också orginalmaterial, som kunde varit skrivet när han föddes 1947 likaväl som idag, och personliga tolkningar av låtar som »I’ll Play the Blues« och Jimmy Reeds »You Up Set My Mind«. Allt präglas av osviklig stilkänsla och integritet.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify