Recension
Nolan, Joe
Tornado
(Rootsy.nu)

Jag var djupt imponerad av Joe Nolans framträdande på Folk & Rock i Malmö den 14 oktober. Med en påträngande intensitet kryper han in under skinnet. Både i solodelen och tillsammans med bandet. Han har den starka, och så viktiga, förmågan att inte enbart underhålla, utan även att levandegöra tankar och känslor. Det ser ut som smärta när han lite sned lutar sig över ett något för kort mikrofonstativ och gräver djupt i sitt innersta. En lite mindre akustisk gitarr passar bra till hans späda kropp.

Förväntningarna var höga på detta det andra albumet från rootsy.nu. Vi var många som hade fått upp ögonen för den unge Calgarypojken med det föregående albumet ”Goodbye Cinderella”. Han gör skillnad. Och redan i den inledande ”I Know The Difference” förstår vi varför.

Calgarykompisen John Whynot piano och orgel, John Dymond bas och Gary Craig och Marco Giovino som delar på ansvaret för trummorna utgör grunden till musiken bakom Joe. Men det är gitarristen Colin Linden som stiger fram i jämnhöjd med Joe och levererar ett fantastiskt gitarrspel. Lika väl som det är stödjande inbjuder det till en maktkamp. Joe tvingas anta utmaningen och pressar sig till det yttersta. Oftast slutar det med att Colin drar sig undan så nätt och tänker att jag fick honom dit jag ville. Samtidigt som Joe avslutar sången blundande och med ett leende som kommer från hans inre och visar att han nådde fram.

Joe sjunger med en levande röst som har ett mjukrosslande mellanmörkt standardläge, från vilket han sedan kan ta sig till brådare djup eller tunnare höjder. Sångerna bär genomgående ett långsamt dyster drag, ett vilande hot om oväder och en inbyggd rastlöshet.

Förutom det fina gitarrspelet är Colin Linden även producent. Nu är medmusikerna gamla rutinerade studiorävar som vet att ta direktiv och göra något av dem. Jag tror dessutom av Joe fortfarande är lyhörd för hjälp och stöd, och gärna lånar ett öra åt Colin för att se om det kan tillföra något till hans egna idéer och tankar om hur sångerna ska formulera, struktureras och slutligen låta.

Här finns mer att hämta. Joe Nolan har tagit ett stort steg i sin utveckling med ”Tornado”, men det känns som om det finns ännu mer av kreativitet och utveckling som bara väntar på att få komma fram. Joe Nolan är inte färdig som artist. Han har däremot visat att han har förmåga att driva sina idéer framåt, öka sin säkerhet i framförandet och bjuda på en personlig intensitet.

/Staffan Solding