Recension
Tail Dragger
Stop Lyin´
(Delmark Records)

Tail Draggers samtliga inspelningar från början av 80-talet finns nu utgivna. Tidigare har vi bara kunnat höra två spår, ”So Ezee” och ”My Head Is Bald”, som gavs ut på Jimmy Dawkins skivbolag Leric Records. Men här finns nu ytterligare sju spår väl värda att lyssna på.

Tail Dragger heter egentligen James Yanzy Jones och tillhör det klassiska bluesgänget från Chicagos West Side. På tidigt 80-tal hängde han runt Delta Fish Market och lirade med närboende som gitarristen Johnny B. Moore, trummisen Larry Taylor och bassisten Willie Kent. Byggde upp ett namn som en Howling Wolf wannabe med sin grovt hesa sångröst. Inte i klass med Howling Wolf men god nog för att hoppa in i pauser eller när Howling Wolf var på turné utanför stan. God nog att använda sig av hans band.

Om man nu inte låter sig imponeras av Tail Draggers sångröst så är kompet det bästa man kan tänka sig. Musiker som exakt vet hur blues ska låta och framföras. Stabilt komp, lysande gitarrister i komp och solo samt munspelare som är lyhörda och skickliga. Lyssnar man förbi Tail Dragger hör man blues av främsta märke.

Förutom Johnny, Larry och Willie finns här även Jesse Lee Williams på gitarr och Eddie ”Jewtown” Burkes på munspel. Om Jesse Lee vet vi lite och han gick bort strax efter inspelningen. På singelspåren var det Little Mac på munspel, och Lafayette Leake på piano pålagd senare av Jimmy Dawkins.

”Where Did You Go” är lik Howling Wolfs ”Smokestack Lightning” och ”Don´t Trust Yo Woman” hans ”How Many More Years”. ”Ain´t Gonna Cry No Mo” är en långsam blues med ett mycket fint gitarrspel. ”Don´t You Want A Good Man” och ”Stop Lyin´” är typiska Chicago blues uptempo shuffles. ”Alabama Bound” hör snarare hemma i Elmore James katalog.

Plattan avslutas med en längre intervju med Tail Dragger från september 1982. Här nämner han och hyllar Tommy Löfgren på Smokestack Blues i Stockholm för hans idoga och outtröttliga arbete för bluesen. Vilket vi bara kan instämma i.

Förutom denna utgivning av tidiga Tail Dragger-inspelningar finns det även en på St.George och tre på Delmark plus ett antal där Tail Dragger gör gästspel hos andra.

Det går inte att komma ifrån att Tail Dragger är en Howling Wolf-kopia. Han når inte sin förebilds klass men bjuder tillsammans med sina underbara medmusiker på fin klassik West Side blues från Chicago.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify