| |||||||
Recension
Presley, Elvis
Elvis at Stax
(Legacy)
Det var nära att det gått åt helvete. Den legendariska studion i Memphis var bokad mellan den 20 och 25 juli 1973. Syftet; att hjälpa en alltmer desillusionerad Elvis Presley att återfå intresset att vistas i en inspelningsstudio. Att byta miljö var ett lyckokast 1969 då Chips Moman i sin American studio utmanade Elvis till att ta tag i sin karriär igen. En utmaning som egentligen ingen gjort sedan Sam Phillips försökte hitta vad som var unikt med den finniga 18-åringen som för Phillips kaxigt sagt att han kan sjunga vad som helst! Elvis var en artist som behövde utmaningar.
Hos Stax fanns dock varken Sam Phillips eller Chips Moman, däremot flera av de musiker som var med under de legendariska inspelningarna 1969. Inte för att Elvis behövde någon producent, han producerade sig själv genom i stort sett hela sin karriär. Men han behövde någon som kunde sätta emot. Och någon sådan person fanns inte hos Stax. Ett annat problem var också att studion var hopplöst omodern vilket medförde tekniskt strul som inte gjorde Elvis humör bättre.
Första inspelningsdagen eller rättare sagt natten, blev inget gjort. Bristen på bra material var akut. Till slut lyckades man få fram 11 låtar där »I´ve Got a Thing About You Baby« och »For Ol´ Times Sake«, bägge av Tony Joe White är de enda minnesvärda. Det vanligtvis så säkra korten Lieber-Stoller bidrar med »Three Corn Patches« och »If You Don´t Come Back«, två av deras allra sämsta låtar. När RCA i England efter Elvis död samlade Elvis inspelningar av Lieber-Stoller valde man klokt nog att inte ta med dessa två.
Elvis återupptog inspelningarna hos Stax i december samma år. Då var förutsättningarna definitivt bättre. Elvis skilsmässa var klar, inga inplanerade konserter den närmaste tiden samt en välbehövlig sjukhusvistelse med möjlighet att återgå till ett sundare leverne bidrog till en mer positiv inställning hos Elvis. Dessutom var de tekniska problemen från juli lösta.
Som vanligt valde Elvis låtar oavsett genregränser; soul, country, rock, gospel och schlager (»Spanish Eyes«). Kompisen Red West levererar »If You Talk in Your Sleep« som är det närmaste 70-talsfunk man kan komma. Elvis är intresserad igen. Sedan följer ett ett pärlband av riktigt bra låtar med en motiverad sångare. Troy Seals »Honky Tonk Angel« blir en av Elvis bästa countryinspelningar. Här finns också en mycket övertygande version av Danny O´Keefes »Good Time Charlie´s Got the Blues« som sjungs med en sådan övertygelse att man kan förledas tro att den är skriven direkt för Elvis. Chuck Berrys »Promised Land« med ett glödande gitarrspel av James Burton blir den sista riktigt stora hitlåten under Elvis levnad. Elvis gick aldrig fel med Berrys låtskatt.
Här finns även flera starka ballader i typiska sjuttiotalsarrangemang, gärna med socialrealistiska inslag i texten, den bästa här är »It´s Midnight« skriven av Jerry Chesnut med ett närmast spöklikt arrangemang. En av kronjuvelerna från Elvis sjuttiotal.
»Elvis at Stax« ges nu ut samlat för att markera att det är 40 år sedan inspelningarna gjordes. Ursprungligen gavs de ut på albumen »Raised on Rock«, »Good Times« och »Promised Land«. Samlingen är kompletterad med ett tjugotal alternativa tagningar som på ett spännande sätt visar hur Elvis arbetade i studion och motiverar mer än väl denna utgivning. Dessutom visar »Elvis at Stax« att han fortsatte att spela in stor och relevant musik trots alla belackares hån om hamburgerdieter och droger. Att den här samlingen ges ut på Legacy antyder att Sony tror att »Elvis at Stax« har ett större allmänintresse förbi de vanliga fansen. Jag tror det är rätt tänkt, stora delar av Elvis musik är okänd terräng för gemene man.
Det som från början såg ut att gå åt helvete blev istället en triumf!
/Lars Svensson