Recension
Murphy, Trish
Girls Get In Free
(Valley Entertainment)

Till sin nya skiva »Girls Get In Free« har Trish Murphy skrivit två av de bästa outlawsångerna sedan Steve Earles »Billy Austin« och Robert Earl Keens »Sonora’s Death Row«, »The Road Goes on Forever«, »Whenever Kindness Fails« och »Jesse with the Long Hair«. I »The Trouble with Trouble« berättar hon historien om hur en kriminell karriär skapas, och om de ständiga bortförklaringarna: »See officer it wasn’t even my idea«. Det är en lysande sång, en av Trish Murphys bästa. Hon sjunger med sin omisskännligt småraspigt uttrycksfulla röst, hennes bror Darin Murphy lägger ett fläskit munspelintro, Mac McNabbs gitarr mullrar ödestungt, och Casey O’Neal interpunkterar lyhört på steelen.

»Thelma and Louise« är mer avskalad, men det akustiska anslaget ger sakta vika för en mer frenetisk intensitet med larmande gitarrer och tungt rytmkomp. Callie Khouries Louise ville inte åke genom Texas, medan Trish Murphys av livet ärrade hjältinnor försöker lämna Texas efter att ha druckit upp sina sista lönecheckar på Broken Spoke. Det låter nog så romantiskt, men Trish Murphy berättar en historia från Söderns vita skuggsida om hustrumisshandel, desperation och förnedring.
I övrigt dominerar kärlekssångerna. Trish Murphy växlar mellan uppgiven melankoli och mer gycklande tonfall. Hela tiden understryks stämningarna nyanserat av hennes musiker, och Trish Murphy sjunger med absolut närvaro och känslomässig kontroll. Öppningsspåret, ett av skivans ömmaste, »All I Want« är oemotståndligt i sin öppet kommersiella vädjan till skivköpare och radiostationer att ta sitt förnuft till fånga. Dessutom gör hon tillsammans med Bob Schneider en fräck version av Lyle Lovetts »Cowboy Man«, med sjungande countrypicking från McNabbs och Billy Harveys tvillinggitarrer.

»Girls Get In Free« är Trish Murphys fjärde skiva, sedan hon flyttade till Austin 1996; i Houston hade hon dessförinnan en duo med Darin. Hon satte någon form av inofficiellt rekord, när hon sålde femtiotusen exemplar från sin hemsida av sin till en början obetitlade debut (när Raven senare gav ut den fick den titeln »Crooked Mile« och två livespår som bonus). Så kom ytterligare en studioskiva och den fina liveplattan »Captured« inom loppet av ett par år. Sedan dröjde det några år innan tiden var mogen att släppa »Girls Get In Free«, fast den spelades in redan år 2003. Trish Murphy har inte gjort ett svagt spår på sina skivor, men den nya är hennes hittills mest konsekventa. Hon visar också hur det numera lite väl genomtröskade gränslandet mellan country och en mer rockbaserad, kvinnlig singer/songwriter-estetik på nytt kan göras fruktbart.

/Magnus Eriksson