| |||||||
Recension
Terris, Mimi
They Say It’s Spring
(Calibrated/VME)
Mimi Terris söker sig bakåt i jazzens låtskatt på sin debutskiva »They Say It’s Spring«. Som så många andra skickliga, svenska jazzartister har hon sökt sig till Köpenhamn för att spela in.
Samarbetet med pianisten Gordon Webster och basisten Cassidy Holden inledde hon dock i New York. Suveräne gitarristen Jacob Fischer och trumpetaren Peter Marott fyller ut gruppformatet.
Mimi Terris söker sig alltså bakåt till den klassiska jazzen. Hon är operaskolad, men mötet med Webster och Holden återuppväckte hennes kärlek till den klassiska jazzperioden.
Låtvalet är följdriktigt. »West End Blues«, »Star Dust«, Hoagy Carmichaels »Rocking Chair« och Bessie Smiths »It Won’t Be You« är väl valda sånger som Mimi Terris tolkar med övertygelse och personlig närvaro. Trots allt är det svårare att göra något personligt av sådana låtar än att skriva eget. »West End Blues« och Bessie Smith ställer större krav på profilering än vad en originalkomposition gör.
Inte minst grips jag av Mimi Terris version av »West End Blues«. Det är sällan vi hör den, tror jag, med sång men Mimi Terris tolkar den marterade upplevelsen av våld och otrohet på ett sätt som lägger desperationen naken inför lyssnaren öron - och ögon, dramat får även upp visuell gestalt.
Även »It Won’t Be You« ångar av begär och förtrollning. Gordon Webster lägger ut stötiga ackord, Peter Marotts trumpet får en karaktäristiskt torr ton, och Mimi Terris utnyttjar alla färgnyanser i sin sång.
Men Mimi Terris söker sig också framåt i tiden. I James Sheltons »Lilac Wine«, skriven för en musikal 1950, får ensamhetens druckna tröst ett kongenialt uttryck, lätt sluddrande men också med fint gestaltat vemod.
Varje spår präglas av Mimi Terris respekt för sången och dess gestaltade erfarenhet, men också av hennes sökande efter ett personligt uttryck. Kompet är också perfekt i sitt lågmälda understrykande av stämningen och lyhörda växelspel med sångerna och sångerskan.
»They Say It’s Spring« ger ett mycket fint exempel på hur de klassiska sångerna hela tiden skapar ny innebörd.