Recension
Ahab
Wits End
(Navigator Records)

Vad blir det om man slår ihop Crosby, Stills, Nash and Young och Mumford & Sons? Kanske Ahab. För engelska Ahab är en kombination av popig engelsk folkmusik och amerikanska västkustharmonier. Det som skulle kunna kallas UK Americana eller alt-countrypop.

Det hela började med att Callum Adamson och Dave Burn spelade gitarr och sjöng tillsammans. När de blev inbjudna att spela på Tootsie´s Orchid Lounge i Nashville bad de Seebs Llewellyn på bas och Luke Price på mandolin att hänga på. Tillsammans blev de också en grupp som kan sjunga fyrstämmiga harmonier. Grahame Rolfe har också kommit till på trummor.

2010 gav de ut EP:n ”No King” och strax efter kom den John Lockieproducerade EP:n ”KMVT”. Det är nu dessa båda plattor som har parats ihop till en CD ”Wits End”. Huvudspåret på ”KMVT” är ”Wish You” och den blev en listklättrare i vårt grannland Danmark. Därför kommer de också åter dit för en sexdagarsturné i november. Och är även inbokade för spelningar i februari 2014.

Man kan höra en tydlig utveckling mellan EP 1 och 2. Mer stämsång, lite mjukare och melodiskt. Mer Amerika än England. Till skillnad mot Mumford & Sons ganska statiska låtuppbyggnad finns det en större variation hos Ahab. Medan Mumford & Sons har ett större driv växer Ahabs harmonier fram som ljumma sommarvindar.

Mycket talar för att Ahab har skapat sig en egen arena och att återutgivningen i Europa av de båda EP-na som nu följer på den liveplatta som släpptes i fjol ska bana väg för nästa studioplatta. Något att sälja på detta flitiga livespelande bands många konserter under sommaren. Och den är väl värd att ha.

Vi lär få höra mer från Ahab vad det lider. Både live och på platta. Fortsätter de den utveckling vi kan höra här har vi något fint att se fram emot framöver. Då kommer vi inte längre att säga att de är en kombination av Crosby, Stills, Nash and Young och Mumford & Sons utan just bara Ahab, ett nytt fräscht Americanaband.

/Staffan Solding