Recension
Chacon, Tom
Thom Chacon
(Pie Records)

En man med gitarr och munspel, inspirerad av Bob Dylan och John Prine, som berättar historier om tragiska livsöden, arbetarklassens slit och livet på fel sida om lagen. Verkar det originellt? Det är det inte heller. Men det är bra.

Chacon spelade live för fångarna i fängelset Folsom Prison redan 2004. En kväll Chacon säger förändrade hans liv. Och kanske kan vi se spår av det fortfarande, en handfull album senare. Låttitlar som ”Innocent man”, ”A life beyond here”, ”Ain´t gonna take us alive” och ”No more trouble” verkar inspirerade av det hårda livet.

Det är lågmält, avskalat, berättande, med Chacons aningen sträva röst långt fram i produktionen. Han backas upp av Tony Garnier (bas), George Recile (trummor) och Arlan Schierbaum (keyboard). Recile och Garnier har spelat mer eller mindre fast i Bob Dylans band sedan 1989 respektive 2001.

Vissa av historierna för tankarna till Springsteens ”The ghost of Tom Joad”-album.

I inledande ”An innocent man” väntar en oskyldigt dömd man på att hängas. Han har tjänat sitt land, men ”they didn´t see it that way”, och i låtens avslutande rader tar han farväl med ”you can all go to hell, I´m an innocent man”. Detta USA där makten, ”they”, kan styra den arbetande människans liv är återkommande också i Springsteens texter.

Och i ”American dream” illustrerar Chacon hur den amerikanska drömmen idag tenderar att kväva medborgarna istället för att inge dem hopp

Living in this brand new home
For which I owe
Spent more than I made today
That´s the way it goes

I´m living the American dream
For sure
I´m worth more dead
Cause baby I owe

Thom Chacon är i viss mån en kopia av sina förebilder. Men han skriver riktigt bra låtar, och när året är slut är jag inte säker på att något av ”originalen” har gjort en bättre skiva.

/Mattias Syrén