Recension
Panton, Roy & Yvonne Harrison with Friends
Studio recordings from 1961-1970
(Liquidator)

Ett visst historiskt perspektiv tror jag ger den här skivan en extra dimension. Även om den klarar sig alldeles utmärkt som den är.

Roy Panton föddes 1941 och växte upp i Kingston, Jamaica. Han började tidigt sjunga och uppträda inför sina vänner, men på de regelbundna talangshowerna som arrangerades runt om i Kingston vågade han sig inte upp på scenen. Istället imponerades han av dem som tog plats, bland andra Owen Gray och Jackie Edwards.

Musikaliskt var den jamaicanska hitlistan kraftigt influerad av amerikansk R&B i mitten/slutet av 50-talet. Men musikscenen var i förändring. Traditionella karibiska musikstilar som mento och calypso vävdes alltmer in i den amerikanska r&b´n och ska-musiken började ta form.

Under samma tidsperiod hårdnar det sociala klimatet i Jamaica. Unga, välklädda män kompletterar kostymerna med en pistol under skjortan. Uttrycket ”Rude boy” blir ett vedertaget och för många eftersträvansvärt epitet på makt, respekt och framgång. Panton har uttryckt att han varken var tillräckligt dumdristig eller modig för att dras in i den kriminella delen, men precis som vid talangshowerna var han hela tiden i närheten och tog intryck.

Flera av de låtar Panton spelade in solo, som ”Control your temper”, ”The mighty ruler” och ”Beware Rudy”, är tydligt influerade av Rude boy-rörelsens inflytande i samhället.

Duetter var populära på Jamaica i början av 60-talet. Amerikanska duon Shirley & Lee, med flera stora hits i bagaget, turnerade tidigt i Jamaica och var en stark influens. Producenten Clement ”Coxson” Dodd parade ihop Panton med en 14-årig Millie Small. Tillsammans fick de flera mindre, lokala hits. När Millie slog igenom internationellt (My boy lollipop) några år senare och flyttade till London blev Yvonne Harrison Panton´s nya duettpartner.

Både Millie och Harrison sjunger ljust, nästan gällt och lite barnsligt. De balanseras perfekt mot Pantons mörkare, lugnare röst. ”Join together”, ”Oh Shirley”, ”We´ll meet”, ”No more” och ”Two roads before you” är ett urval av de enklaste, svängigaste, vackraste låtar i baktakt ni kan tänka er

Panton fick smeknamnet ”Mr Duet”. På denna cd får vi också låtar tillsammans med Eric ”Monty” Morris, Patsy Todd och Anette. Lägg till en duett mellan Harrison och hennes bror Glen Adams (fast medlem i The Upsetters), två solospår av Harrison och inte minst Pantons största hit ”Endless memory”.

Vissa tycker att ska-musiken är monoton. Och visst går det i samma takt nästan hela tiden. Men efter att ha haft dessa låtar runt omkring mig i ett par veckor undrar jag om det inte är all annan musik som är onödig. Panton, Harrison och en blåssektion kan krama mer betydelse och känsla ur raderna

There are two roads before you,
So you must pick your choice

än de flesta artister får ihop på en hel cd. Eller som Panton själv uttrycker det i ”The mighty ruler”:

I am the mighty ruler
and noone can rule a ruler

Den stenhårda ytan och attityden, och den mjuka, rytmiska sången och musiken, det är en fascinerande kombination.

/Mattias Syrén