Recension
I See Hawks in L.A.
Mystery drug
(Blue Rose Records)

Det kunde anas på föregångaren »New kind of lonely«.

En nedtoning i formen av uttryck, en riktning bort från det episka allomfattande, till mer nära iakttagelser.

Men där »New kind of lonely« kan beskrivas som en Dillard och Clark-färd på jakt efter nya mål och iakttagelser, där är nya »Mystery drug« mer personlig, mer iaktagande, mer resonerade och det med hemmaverandan som mötesplats.

Långt borta är också rumladet och storvulenheten i »Yolo County airport«, inget supande här med Mick och Keith (ska skrivas att jag verkligen gillar den låten).

»Mystery Drug« är den sjunde plattan från vad som 1999 var ett country-alt-no depression-hippie-band med iakttagelseförmåga bortom bardisken. Direkt fick de kända vänner, var inte både Dave Alvin och Dwight Yoakam tidiga uppbackare?

De har färdats kring som John Steinbeck i americana-skepnad, iakttagit vår jord förfall och beskrivit det i en tilltalande form, ett klassiskt countryrock-format.

På »Mystery drug« finns egentligen bara en påminnelse om det formatet, »We could all be in Laughlin tonigt«.

Laughlin är, om jag vet rätt, en stad i Nevada, ett mycket stort uppbyggt nöjesområde för den som vill fly verkligheten och söka tröst i det konstgjorda.

På »Mystery drug« har gruppen till stor del lämnat tredjepersonberättandet, nu är det egna observationer som ges.

Musiken?

Ofta får jag ett intryck av att den tar sin egen väg, formad av stunden. Någon börjar, andra följer med, den följer Rod Wallers röst och plötsligt är det inte den countryvals man trodde sig ana, utan en annan genre.

Jodå, visst bryter det av från det här Greatful Dead-formuläret, är det inte det där någon som liknar Ramones? Vad, påminner det inte om Poco? De irrfärder David Allan Coe gjorde, finns det inte en likhet? Hör jag inte John Hiatt?

Nej, det är I See Hawks in LA jag hör.

Men inte samma ISHiLA som jag hörde för några utgåvor sedan.

Ett alt-countryns hippiekollektiv, kanske.

Du som inte tidigare är bekanta med gruppen, samlingen »Shoulda been gold« hjälper dej att förstå och njuta av »Mystery drug«.

/Frank Östergren