Recension
Johnstone, Jude
Shatter
(BoJak Records)

Vet ni vem som har skrivit ”Hold On” åt Emmylou Harris, ”Wounded Heart” åt Bonnie Raitt, ”Cry Wolf” åt Stevie Nicks och Laura Brannigan, ”The Girl Is Onto You” åt Bette Midler, ”Unchained” åt Johnny Cash och tillsammans med Bob Dylan ”Howlin´ At Your Window” åt Tim Hockenberry? Jo precis, Jude Johnstone, etablerad och uppskattat singer-songwriter med pianot som huvudinstrument. En gång i sin ungdom upptäckt av saxofonisten Clarence Clemmons

”Shatter” är Judes sjätte album och är lite annorlunda än hennes tidigare. Sångerna är en aning mer introspektiva och musiken har fått en lite mer skiftande struktur som sträcker sig över många olika stilar . Sångerna på ”Shatter” handlar om att återta sin egen inre kraft genom att öppna upp, släppa efter och se sina egna tillkortakommanden, för att sedan hitta modet att förändras. Skam, skuld och bitterhet går hand i hand genom alla sångerna. Med en pincettliknade förmåga plockar Jude ut precis de nervtrådar som håller livet vid liv, även om det för stunden förmörkas av det dagliga livets strider, relationer, krav och förpliktelser. Dystert skulle säkert någon säga, hoppfullt någon annan. Svårt att veta. De vandrar hand i hand fram till sista sången, ”Free Man”, som ingjuter hopp med både text och musik.

Time to crawl
Into a new skin
Something you can
Sink your teeth in

Lucinda Williams, Stacey Earle, Shawn Colvin, Jackson Browne, Steve Earl, Tom Waits, Randy Newman kommer en till minnes när stora associationsleken startar. Även om Jude inte har stått på de stora arenorna och får de allra största rubrikerna tillhör hon det övre skiktet av amerikanska singer-songwriters. Men Jude bygger här ett antal sånger med markerat taktfulla melodier. Det är inga melodier som flyter fram lätt porlande i fulländad harmoni, utan snarare melodier som ständigt stöter mot drivved och rinner utför små fall som tvingar fram variationer.

Inledande ”Shatter” är lite av en hjärtslitare. Tungt liv att bära. Dyster eftertanke. Ner på knä sökande efter frid när regnat väl har slutat. ”What A Fool” är struttigt jazzig och har ett fint trumpetsolo från Dan Savant. Och på efterföljaren ”When Does Love Get Easier” är det Marc Macisso som kontrar med ett skönt saxsolo. Och på den vägen är det. Alltid något överraskande moment i melodi och instrumentsättning. Inspirationen till ”Touchdown Jesus” fick Jude när hon besökte Dr John i New Orleans. Ur ett intryck av tidigt 1900-tal överfört till vår tid. Ett sökande efter hjälp. Touchdown Jesus fanns där.

Om man kan sätta ord och toner på ensamhet så är ”Your Side Of The Bed” ett lysande exempel på detta. Med enbart sång och piano från Jude och cello från Bob Liepman blir det här en framtida klassiker. Var så säker.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify