Recension
Hancock, Wayne
Ride
(Bloodshot/Border)

»Ride« börjar färden med en riktig rock’n’rökare, tillika titelspår, men blir därefter i mångt och mycket en rätt bluesig countryhistoria. Wayne Hancocks nya album blir därmed inte en lika fartfylld och skoningslös knock-out som föregående alster, »Viper Of Melody«. Men lika bra – Hancock gör det han vill och kan och frågan om bra eller dåligt känns irrelevant. Nödvändig konst är bra konst. Om den sedan passar mig eller dig eller kanske ingen av oss är en helt annan sak.

Hancock sjunger som vanligt, dvs varken ”vackert” eller ”bra” men väldigt bra förstås. Och vackert också för den delen. Det är också en lisa att höra gitarristerna Stafford, Biebel och Jeen turas om att ta gitarrsolon i spår som just »Ride« eller »Deal gone down«.

Om Wayne Hancock fortsätter vara den enda reinkarnation av Hank vi behöver? You bet. Lyssna till exempel på bästa spåret »Best to be alone« med steel-licks direkt nedstigna från Don Helms himmel. Det glimmar till av en tår i min öl.

/Bengt O Tedeborg

Lyssna på Spotify