Recension
Lions, The
This Generation
(Stones Throw)

”Reggae got soul” sjöng Toots and the Maytals i mitten av sjuttiotalet. Det var då det. Jag letar mig djupare och djupare ner i lådan med återutgivningar och hoppas hitta ännu en bordglömd inspelning med Gregory Isaacs, Lee Perry, John Holt eller Jackie Edwards.

Istället fann jag The Lions, ett reggaekollektiv med upp till tjugotalet bandmedlemmar. Flera av dem är aktiva i andra mer eller mindre kända amerikanska ska- och reggaeband som Hepcat och Expanders. ”This Generation” är deras andra cd.

De spelar i grunden traditionell roots-reggae, utsmyckat med influenser från andra jamaicanska 60-, 70- och 80-tals musikstilar som ska, lover´s rock, rocksteady och dub. Bas, gitarr och trummor står för den klassiska rytmen, medan saxofoner, trombon, orgel, piano, clavinet och melodica skapar ett rejält sväng. Ovanpå det sätter fyra olika sångare sin prägel på låtarna. Och de har ”soul”. De sjunger verkligen ovanligt bra.

Alex Desért och Malik Moore pratar i en intervju om kärleken till Jamaicanska band som The Upsetters, Soul Syndicate, The Rockers Band och Roots Radics, och influenserna är tydliga i musiken, men deras sång bottnar i den amerikanska soultraditionen. Black Shakespeare däremot är mer sträv, rytmisk och jamaicanskt dj-inspirerad. Allra bäst är det när Leroy Sibbles från Heptones gästar på Freddie McKays klassiker ”Picture on the wall”.

Black Shakespeare är för övrigt kusin till mer kände Robbie Shakespeare (Sly & Robbie),

Om ni vill att era gäster gungar med höfterna och ler när ni minglar igång nästa fest hemma så rekommenderar jag The Lions på hög volym. För det här är bra. Och bra reggae har soul. Det kan ingen motstå.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify