Recension
Strong, Andrew
The Commitments Years and Beyond
((DixieFrog))

Andrew Strong minns vi som den 18-årige spolingen som ville bli soulhjälte i ett band som 1991 bildades i filmen The Commitments. Han var helt okänd när han fick filmjobbet och blev berömd världen runt efterhand som filmen lanserades. Låtarna han sjöng i filmen hade haft sin storhetstid åtskilliga år tidigare, och publiken gillade det irländska bandet från Dublin, som lät precis som sina förebilder en gång i tiden.

Bland låtarna vi känner igen från soundtracket finns t ex »The Dark End of The Street«, »Mustang Sally« och »Try A Little Tenderness«.

Andrew Strong hade något stort i sig, men efter hand som filmen försvann från repetoaren hörde vi alltmer sällan något från honom. Han turnerade ofta, men sällan som huvudattraktion. Andrew blev förband och publikvärmare för t ex Stones, Elton, Prince och Ray Charles. Sin egen trogna publik har han möjligen haft här i Skandinavien. Här har han t o m fått agera vid ett prinsessbröllop i Norge. Han har också försökt skapa en alternativ karriär genom att lämna soulen och satsa på ett nytt band som fick namnet The Bone Yard Boys.

Men när han släpper en ny CD 2013 handlar det om soul och coverlåtar igen. Plattan är inspelad live i Frankrike och här finns sex utmärkta tillfällen att kolla hur Andrew har utvecklats under de 22 år som har gått sedan skivdebuten. Och faktum är att han inte verkar ha några ambitioner att förändra något i de gamla låtarna. Det låter nu som det gjorde då, han sjunger så likt originalen han kan, bandet låter som ett amerikanskt soulband, arren är likadana. Gillar man »In The Midnight Hour« som den lät 1965 med Wilson Pickett, så gillar man säkert Andrew Strongs version från 1991 och 2013 också. Men är det inte lite underligt ändå att en gång till komma med något som redan är gjort, när man har både ett bra band och en omfångsrik röst att leka med?

Skulle det inte vara roligare att släppa en platta med nya och egna låtar?

/Rune Häger