Recension
Whitehorse
The Fate Of The World Depends On This Kiss
(Blue Rose Records)

När jag recenserade Whitehorse kortdebut från 2011 skrev jag att vi skulle se denna debut som en introduktion till något nytt och spännande. Och det var den. Det kan vi konstatera nu när uppföljaren är på plats. Det äkta paret Luke Doucet och Melissa McClelland har var och en på sitt håll gjort fina karriärer, men det är när de som duo nu har arbetat sig samman som den stora utvecklingen har skett. En kreativ explosion där nytänkande och experimentlusta kombineras med fascinerande gitarrspel, tekniska innovationer och pyrande vokalkemi.

”The Fate Of The World Depends On This Kiss” är ett album som flyter fritt i alt. countryland med avstickare till rock, pop och folk. Tolv spår som byter ansikte. Två fina röster som ibland samarbetar och ibland slåss. Och under rösterna, ibland mitt och även över, laddas en eldig känsla av åtrå med morrande gitarrer och smekande keyboards. Ett komplext lager av percussion, samplar och loopar väver samman stämmor och takter till en innerlig musikalitet.

Albumet stampar igång bestämt påträngande med taktslag som inte lämnar en chans att smita undan. ”Achilles´ Desire”, en rökig blues som glöder långsamt med en dragningskraft som ”The pull of the moth to the fire, Your Achilles´ desire”. Hotfulla ”Devil´s Got A Gun” får en popmelodiförpackning. ”Mismatched Eyes” är den vackra, melodiösa duett som vi bara väntade på. ”Peterbilt Coalmine” är lika tung rockare som Peterbilt är lastbilsdragare. Massiv är bara förnamnet, och med en text full av reflexioner.

Oh, has the record stopped spinning?
Has the other boot dropped, is my punk flame burning out?
And has the band moved on and left me on the farm?
Is my rock'n'roll nerve all spent, just a flaming heart on an old man's arm?

Albumet är fyllt av god lyrik. Det finns mycket att upptäcka och njuta av. Sånger med sociala kommentarer, sånger om äventyr och fantasier, sånger som är som masker, som döljer, och sånger som bara är raka och tydliga. Som inledningen till den smäckra balladen ”Cold July”.

Cold snap
Apathy
Killer hypothermic heart
I read you like calloused brail
Or hieroglyphics in the snow
We'll get by
But it's been a cold, cold July
It's been a cold, cold July

Motsatsen hittar vi ”No Glamour In The Hammer”. Ilskna gitarrer och rockig keyboard.

Way up on the escarpment, on a good day you can see the smoke stacks
Down below, St Joe's spilling over with heart attacks
Down the east end steps Fitzccaraldo covers up your tracks

There's no getting out of this one
There's no getting out of this
You've got a camouflage lover
And a bulletproof kiss
And a bulletproof kiss

”Annie Lu” är långsam och bär på ett ödesmättat ljud, och det hela avslutas sedan med den sex minuter långa ”Mexico Texaco”, en långsam drömlik historia om ett par på rymmen.

Why can't I take this car
And drive it to Mexico?
We'll rob a Texaco in Santa Fe
Where we'll run out of gas
Why can't I take this bird
And fly her to Jupiter?
Pit stop in Venus, stare back at the Earth
While she catches her
Sweet soft breath

”The Fate Of The World Depends On This Kiss” tar oss med på uppsjö av musikaliska vägar där alt. country möter new-age folk och bluesig pop. Whitehorse har infriat de förväntningar vi hade på dem, och det kommer att utvecklas mycket god musik framöver från detta kreativa par.

/Staffan Solding

/Staffan Solding