Recension
Rafael, Joel
America Come Home
(Inside Recordings)

Joel Rafael är en av vår tids främsta uttolkare av Woody Guthries sångskatt. Han har gjort två fina album med Guthrie-sånger, »Woodeye« och »Woodyboye«. På den första finns »Don’t Kill My Baby and My Son«, en sång om lynchningen i Okemah 1911 av Laura Nelson och hennes femtonårige son Lawrence. Möjligen deltog Woody Guthries far, demokrat och segregationist, i lynchningen.

Joel Rafael hittade sångtexten i en dammig samling och sjöng den på en Guthrie-festival i Okemah 1998. Inte ens Arlo Guthrie kände till den.

Men Joel Rafael har även gjort fem album med främst egna sånger. Den nya, »America Come Home«, är varken bättre eller sämre än de föregående. Den är alltså ypperlig. Titelspåret är typiskt för Joel Rafaels metod som samhällskritisk textlyriker. Den inleds med vackra naturimpressioner:

The morning mountain lingers, the day keeps moving on
The sun extends its fingers out into the dawn
I’m thinking as I travel, life’s mysteries unravel
Only the air around me knows what’s going on

Så följer refrängen med en åkallan av »this land we call our own«, innan den andra strofen inleds med versen The city lights are glowing, yet the homeless number’s growing.

Därefter glider naturintrycken samman med den kritiska kommentaren:

The desert moon is sleeping while refugees are creeping
Sing songs without voices, tearing down the wall

Metoden är inte ny. Den har alltid legat nära till hands för sångpoeter och agitatorer som befunnit sig i rörelse över den amerikanska kontinenten, för Joe Hill och Woody Guthrie likaväl som för Bob Dylan och senare efterföljare.

Men jag uppskattar särskilt mildheten i Joel Rafaels sätt att variera metoden. Naturimpressionen får en existens i egen rätt, som hos de tidiga symbolistpoeterna innan den vävs in i ett annat betydelseskikt som symbol eller projektion. Det gör inte kommentaren mindre slående. Den förstärks snarare.

Även »Dharma Bums« blir i sin förening av allusionen på Kerouac och beatrörelsens diffusa politik korsad med en iakttagbar, aktuell social verklighet ett mästerstycke i samma anda. Att »Indian Summer« är en kärlekssång med starka naturbilder understryker bara Joel Rafaels sånglyriska lyhördhet.

Den lyriska mildheten korresponderar fint med Joel Rafaels mjukt småfårade röst, som gjord för tolkning av en luttrad erfarenhet som rymmer både försoning och skarp kritik. De instrumentala arrangemangen vävs känsligt in i sången. De är luftiga och sparsmakade, och soloinsatserna är eftertänksamt smakfulla i sin tillbakalutade känsla.

Gitarristen Mark Goldenbergs solo i titelspåret är lugnt och avklarnat, varje ton får tid att vila i uttrycket. Den attityden ger musiken mognad och en avslappnad frihet, som vackert glider in i stämningen utan att förta skärpan i Joel Rafaels lyriska sångkonst.

Kanske bör jag också nämna att David Crosby och Graham Nash sjunger bakgrundsstämmorna i »America Come Home«.

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify