Recension
Andersson, Ulf "M"
One Hell Of A Ride
(Rootsy.nu)

Om Richard Lindgren är Malmös Bob Dylan så är Ulf »Masken« Andersson definitivt Malmös Delbert McClinton. För att riktigt markera vem som är husguden inleds skivan med Delberts underbara, typiska skröna »Lone Star Blues«, en slags »Victim of Life's Circumstances« del 2.

Delberts låt följs av den i Sverige okända countryartisten Billy Curringtons topp 5-hit som handlar om en lat, feg och opraktisk kille som är »too slow for working too fast«. Men en sak är han i alla fall bra på: »(I'm) Pretty Good At Drinkin' Beer«. En klassisk honkytonk-hit som får mig att tänka på Heather Myles. Låten upptäcktes av Maskens basist Padde Almlund som av en händelse hörde låten spelas i en skivaffär i New York.

Masken är en fantastisk sångare och uttolkare av andras låtar, de blir verkligen hans egna. Därför spelar det ingen roll att låtarna är covers. Det är ju genomgående mer okända låtar än säg »Proud Mary« och »Sweet Home Alabama«. Bara Elvis »Love Me« kan räknas som allmängods.

- Egentligen tänkte jag den här gången att för att få radiospelningar behöver vi en originallåt. Vi frågade Eva Eastwood och hon skickade en skitbra låt, men vi lyckades inte få till en bra variant på låtens kvinnliga perspektiv.

»One Hell of a Ride« är Maskens tredje skiva tillsammans med ytterst kompetenta The Wild Bunch. De tidigare albumen är »It's About Time« och »Wanted« som också rekommenderas.

Men Masken började spela ute redan för 51 år sedan.

- När jag var 13 fick jag mitt första trumset och snart var jag med i dixieland-bandet Davenport Jugglers.

1964-1967 var han popstjärna i Gonks.

- Jag har inte tjänat pengar på en skivinspelning sedan 1967. »Loppan« sålde 13.000 ex i Sverige plus några tusen i Finland.

Låten låg på både Tio-i-topp och Kvällstoppen.

Masken jobbade senare som professionell DJ och var under tre år dansbandssångare i Dinos innan han återvände till rock'n'roll-rötterna.

Det blev först två skivor med Johnny's Boogie Band och sedan under drygt tio år fem skivor och massor av gig med Rock'n'Roll Torpedoes innan det var dags för The Wild Bunch att äntra scenen.

- Jag tycker det har varit en fantastisk resa. Mor och far lyssnade på stenkakor hemma. Sen blev det singlar, EP, vinyl, kassett, CD och nu MP3 och livestreaming.

Tillbaka till nya skivan. »(After Sweet Memories) Play Born To Lose Again« kommer från Ronnie Milsaps balladorienterade album »Night Things« (1975).

- Jag var ung och olyckligt kär då och har haft den på hjärnan sen dess.

Rockigare »If It Ain't One Thing, It's Another« låter i Maskens version som en typisk Delbert-låt, men är överraskande nog inspelad av träbocken Randy Travis.

»Ain't No Woman Like You« är en riktigt skön countrysoul-ballad hämtad från ett Trace Adkins-album. Även honkytonkiga »Marry For Money« är hämtad från Trace Adkins repertoar.

- När jag väljer låtar är det ofta att jag går igång på texterna.

Ganska nya Merle Haggard-balladen »We're Falling In Love Again« har också en text som tilltalar Masken.

- Jag anser att denna låten måste sjungas av någon som är mellan 60 och 70.

Vince Gill inledde sin karriär lovande innan han fullständigt slirade ner i det smöriga balladträsket. Masken har valt svängiga undantaget »Liza Jane«. Sen blir det Blake Sheltons »Drink On It« och David Balls »What Do You Want With This Love« innan det är dags för Masken att tolka en annan av sina absoluta favoriter, nämligen Dwight Yoakam

- En förnyare som nådde fler än bara puritanerna. Valet föll här på rockiga »Stayin' Up Late« från Dwights »Population: Me«-platta.

Får inte glömma att nämna medlemmarna i Maskens superkompetenta kompband The Wild Bunch: Berno Paulsson (producent, gitarr, dobro), Per Almlund (bas), P-O Nilsson (piano & orgel), Olle Westerlund (pedal steel) och Fredrik Savbrant (trummor). Dessutom medverkar Jörgen Wernefeldt (bas) och Johan Pihleke (back-up vocals).

Ja, Masken har verkligen varit ute på en 51 år lång »One Hell of a Ride«. Men nu är det slut vad gäller skivutgivningar. Detta är hans sista skiva. Han har dock inga planer på att sluta spela live såvida inget av följande händer: 1. Han buas av scenen 2. Han bärs av scenen 3. Återkommande attacker av ruttna tomater, ägg eller likvärdigt alternativ.

/Urban Henriksson