Recension
Walton, Bo
Waiting On A Dream
(Tabitha)

Är det Nick Lowe? Roy Orbison? Chris Isaak? Elvis? Dave Edmunds? Shakin' Stevens? Billy Swan? Eller kanske till och med Matchbox Graham Fenton?

Nej. Han heter Bo Walton och detta är hans debutskiva. Men han borde i alla fall vara en äkta Memphis-kille med tanke på hur vant han poserar utanför Sun Studios på omslagsfotot, eller?

Nej igen. Han bara turistar där. Till vardags håller han till i något mer oglamorösa Hereford i England. Skivan är inspelad i Berry Hill Studio i Gloucester av John David och de har skrivit nästan alla låtarna tillsammans. Och det är DEN John David. Producenten / basisten som brukade hålla till i Rockfield Studios i Wales. Dessutom är Davids kompis, gitarristen Mickey Gee, med på den här skivan. Tyvärr är inspelningarna med Bo Walton de sista Mickey Gee gjorde innan sin för tidiga bortgång.

Bra exempel på Davids och Gees rock'n'roll-hantverksförmåga finns i nedanstående album som de båda medverkar på:

1. Dave Edmunds Band Live: I Hear You Rockin'
2. Geraint Watkins & The Dominators
3. Memphis Bend: Good Rocking Tonite

Tillbaka till Bo själv. Han har en väldigt bra, följsam och tilltalande röst som passar skivans jukeboxlåtar perfekt. Det blir något fräscht över det hela trots de uppenbara rötterna i upp till 55 år gammal musik. Kommer att tänka på ganska unga artisten John Paul Keith (som verkligen är från Memphis) som också lyckats med detta konststycke.

Tre av skivans låtar är också släppta som vinylsinglar (med tre b-sidor som inte är med på fullängdaren). De tre är rockiga »I Like It Like That« och »´S Too Much« plus »Wild At Heart« med extremt efterhängsen melodi.

Undrar vad Chris »Wicked Game« Isaak tycker om Waltons »Wicked Moon«? Det är definitivt inte bara låttiteln som låter Isaak. Även »Heartbreak Town« hämtar rejält med inspiration från samma artist.

I »Miss You Bad« gästar Mark Knopfler med sin »Sultans of Swing«-gitarr. Tabitha Records räknar nog med att det underlättar marknadsföringen av skivan. Ett annat knep är att sno Roy Orbisons »Oh Pretty Woman«-intro till »My Heart's On Fire«.

Annars gillar jag också melodiösa »The Woman Inside«, rockabillystänkaren »Down In a Blaze of Love« och amerikanska dansbandslåten (swamp pop?) »Waiting On a Dream«.

Bo Waltons debutskiva är inte djup och originell men väldigt god och proffsig underhållning för stunden som lämnar en med ett leende på läpparna. Jag vill gärna höra mer!

(Tipstack till Tom Engelberg plus Peter & Kim på Musik & Konst)

/Urban Henriksson