Recension
Schultz, JJ
Carolina
(JJS-4)

JJ Schultz fjärde album tog tre år att skriva och två år att spela in. Antingen är han långsam eller så är han eftertänksam och noggrann. Jag skulle gissa på det senare. Ändå är det inget exceptionellt unikt han kommer med, men intressant folklig rock med ett personligt anslag. Han har liknats vid ett mellanting mellan Bruce Spingsteen vid tiden för ”Nebraska” och Townes van Zandt. Eller kanske bättre, en hopslagning av de båda. Fast jag skulle säga att det finns något ytterligare. Ett lågmält melankoliskt anslag där den lite tunna och höga sångrösten kommer till tals med ett lätt ängsligt darr.

Men det är musikens uppbyggnad som lämnar en märklig känsla. Det är en smygande Hammondorgel som bär upp sångerna tillsammans med Schultz gitarr och sång. Effekten är bitvis förstummande. Den blir svävande, ängsligt ödesmättad. Precis som livet i mellanvästern, varifrån JJ Schultz kommer. Wisconsins slättland. Längtan och svepande vindar över ett långsamt landskap med dess dammiga barer, ensliga verandor och oändliga åkermarker. Allt levererat med ett sparsamt gitarrspel, känslosam sång och en Hammondorgel som följeslagare. Det är långt ifrån religiöst men det finns en känsla av kyrklig andlighet, eftertänksamhet och förtrolighet.

Nu är allt inte stöpt i samma form trots allt. I inledande ”Cleveland” får också en slidegitarr och ett elektriskt gitarrsolo göra tydliga markeringar. I titellåten ”Carolina” blir det ytterligare instrument och en smärre tempoökning, för att leva ut för fullt i den rockiga ”Karma Come Early” och sedan återgå till sitt ursprung och avsluta med en härligt svävande gitarr i ”Across The Bay”.

”Carolina” är en lite kortare samling låtar. Åtta stycken på strax över halvtimmen. Men en halvtimme som inte är någon annan lik. JJ Schultz är en ny positiv upplevelse för mig. ”Carolina” är en tjej väl värd att leta efter.

/Staffan Solding

Lyssna på Spotify