Recension
Viva
Rhinestones and Rust
(Viva)

Viva DeConcini sjunger, spelar gitarr och har skrivit alla låtar utom två på detta album.

De senaste tre åren har hon uppträtt regelbundet på New Yorks underground-scen i vad som på svenska väl närmast kallas varietéföreställningar med burleska och teatrala inslag av gycklare, trollkarlar, strippor och cabaretartister. Personer som närvarat berättar om stökiga, flummiga och inte alltid vare sig hälsosamma eller säkra party-kvällar i övergivna fabrikslokaler i New Yorks utkanter där Viva ibland bidragit till underhållningen.

På ”Rhinestones and rust”, Vivas andra album, backas hon upp av Mary Feaster på elektrisk bas och Sean Dixon på trummor. Här spelar de rock´n´roll, country och americana, där framför allt Vivas gitarr och röst sätter prägel på låtarna. Hon säger i en intervju att hon skulle gifta sig med sin Gibson-gitarr om det var lagligt.

I inledande titellåten sjunger hon i de första raderna:

There´s a sadness in my heart and it´s all my own
There´s a sadness in my heart and it´s all my own
I could blame you ´cause you are not here
But the sadness in my heart is all my own

Därefter en tempoökning och en ganska tuff gitarr. Jag är intresserad från första stund.

Hon kan också med sången förmedla en känsla så att en enkel mening blir till en hel filmsekvens i mitt huvud. Låten ”It´s like heaven” är enkelt uppbyggd med några få meningar, men förmedlar ett tillstånd av lycka och fullkomlighet i en relation. Lite som Lucinda Williams har konstruerat en del låtar på sina senaste album. Men där Williams är sträv i rösten och går ner i tonläge går Viva upp.

De gör två Johnny Cash-inspirerade upp-tempo-country låtar i ”Obvious blues” och T.J. Arnalls ”Cocaine blues”. De gör också en strålande personlig version av Dolly Partons ”Gonna hurry”.

Jag uppfattar en scennärvaro bara genom att lyssna på låtarna. Kanske är det undergroundkvällarna som har skapat fraseringar och tydligheten i olika uttryck. Det är någonting som når fram till mig. I avslutande ”Music in your life” konstaterar hon om sin älskare att:

I don´t understand just last week everything was allright
But I´ve got music in my life, so I don´t care
´cause I´m never alone, I can play guitar and sing

Jag nynnar med i texten och tänker att precis så är det. Och då kan jag varken sjunga eller spela gitarr. Men bra musik håller jag i handen i alla väder.

/Mattias Syrén

Lyssna på Spotify