Recension
Kaplansky, Lucy
Reunion
(Red House)

Det kanske är en överdrift att kalla detta en tema-skiva. På sin sjunde soloplatta besjunger Lucy Kaplansky familjen; släktingar, de nära och/eller kära.

Ett vanligt tema i genren såklart; kanske näst efter kärleken (den lyckliga, eller djupt förkrossande olyckliga), och i kamp med spriten/alkoholismen, är familjen bland de vanligast förekommande ämnena för countrysånger.

Ibland tror jag varannan Iris DeMent-låt handlar om hennes mor, far eller mormor...

Få artister önskar nog att deras lyssnare ska sitta med näsan nerkörd i texthäftet vid varje lyssning, men det här är faktiskt en skiva som vinner på att man ägnar åtminstone lite uppmärksamhet åt texterna. Lucy sjunger målande om minnen av flera familjegenerationer, i både vardagen och till fest (titellåten handlar om en släktträff för 40 år sedan).

Annat som återkommer i texterna är förhållandet till musiken och dess roll i familjen (hon nämner Irving Berlin, Noël Coward, och att lyssna på Wolfman Jack i transistorradion.)

Det är inte en dålig skiva rent musikaliskt, men som bakgrundsmusik är den bara medelmåttig.

Lucy Kaplansky har på detta alster i hög grad förlitat sig på egenkomponerat material, låtar hon skrivit med familjemedlemmen och maken Richard Litvin.

Givetvis bjuds vi också på en handfull covers, bl.a. fina »The Beauty Way« av duktiga kompisen Eliza Gilkyson som tillsammans med bl.a. Lucy ingår i supergruppen Red Horse.

De lite rockigare låtarna bryter av och tillför omväxling till de många lugnare berättande låtarna, inte bara tempo-mässigt utan även att det textmässiga temat släpps här.

Beatles-covern »I'm Looking Through You« har funnits i Lucys live-repertoar i minst tio år och borde kanske ha fått stanna som live-låt, här känns den nästan lite pliktskyldig.

Det tycks vara en populär cover i country-kretsar, många av er minns säkert Steve Earles tolkning på comeback-plattan »Train A Comin'«, en i mitt tycke lite bättre tolkning än Lucys.

Svängiga »Gone Gone Gone« är bra, men det är värt att påpeka att det är Lucys egen låt, inte den Everlys-cover som Plant/Krauss tolkade på sin succé-platta.

Kaplansky har inte någon speciellt personlig sångröst; hon är ingen Iris DeMent eller Neko Case; men hon sjunger med en närvaro och klarhet som passar musiken.

Stilmässigt bjuds vi inte på något originellt, det är modern kvinnlig country/singer-songwriter av god klass.

Skivans höjdpunkter för mig är Slaid Cleaves fantastiska Guthrie-bearbetning »This Morning I Was Born Again« (Woodys text, musik av Cleaves) i lysande duett med Buddy Miller, samt den passande avslutningen »Sleep Well« i vaggvise-stil endast uppbackad av ett piano.

Det här är en bra platta; inget fantastiskt mästerverk, men en välgjord skiva att luta sig tillbaka och avnjuta när höstmörkret tar över allt mer av dagarna.

/Henrik Göransson