Recension
Flores, Rosie
Working Girl´s Guitar
(Bloodshot)

Rosie Flores är texmex-tjejen från San Antonio som med skiftande kreativ bas från Los Angeles till Nashville och Austin hållit igång sin solokarriär i 25 år. Hon har varit både Honky Tonk Gal och Rockabilly Filly och realiserat sina Dance Hall Dreams.

Förra albumet »Girl of the Century« (2009) var det bästa på länge och gjordes i samarbete med Jon Langford och hans Pine Valley Cosmonauts.

Nya »Working Girl's Guitar« är en pigg och varierad (mer än splittrad) uppföljare där Rosie för första gången står för allt gitarrspel själv. Titellåten är en hyllning till Rosie och hennes turkosa gitarr som ständigt befinner sig ute på arbete / turné. Glädjen i att köra runt i USA och flyga till andra världsdelar, spela på stora klubbar och små barer, träffa fans och likasinnade musiker, men också en inblick i rotlösheten och den kala, kalla känslan att komma hem till sin tomma lilla lägenhet.

Även ganska larmiga rocklåten »Little But I'm Loud« är självbiografisk. Alla som någon gång sett henne live kan intyga hon är ett litet energiknippe med stor utstrålning.

1992-93 var en höjdpunkt i Rosies karriär. Hon släppte sina bästa album »After the Farm« och »Once More With Feeling« och samarbetade med musiker som Greg Leisz, Donald Lindley, Dusty Wakeman och Duane Jarvis. Tårdrypande balladen »Yeah, Yeah« handlar om saknaden efter för tidigt bortgångne Duane Jarvis och innehåller riktigt snyggt gitarrspel. Har du inte Jarvis så skaffa genast rotrockmästerverket »Far From Perfect«.

De två låtar man lättast klarar sig utan på Rosies nya skiva måste vara surfinstrumentalaren »Surf Dream #5« och den avslutande och oväntade covern på »While My Guitar Gently Weeps«.

Däremot svänger det bra om tidlösa rockabillynumren »Drug Store Rock and Roll« och »Too Much«. Rosies stora kärlek till denna musikstil har genom åren lett henne till samarbeten med legendarer som Wanda Jackson och Janis Martin.

Vi får också en »Sista natten med gänget-tryckare« i »Love Must Have Passed Me By« och »If (I Could Be With You)« kan man nog kategorisera som en swamp pop-ballad.

Rosie och hennes gitarr får jobbet gjort. Hoppas de sätter sig på ett flyg mot våra trakter snart.

/Urban Henriksson