Recension
Fullbright, John
From the Ground Up
(Blue Dirt Records)

John Fullbright är 24 år gammal och debuterade redan 2009 med liveskivan ”Live at the blue door”. Han är född och uppväxt i Okemah, Oklahoma, en liten håla med ca 3000 invånare, där hans far arbetade i det lokala fängelset och hans religiösa mor var lärarinna. Redan under sina år i high-school var han aktiv på de lokala livescenerna och har de senaste åren varit förband till bland andra Joe Ely och Kevin Welch. ”From the ground up” är hans första ”riktiga” skiva.

Det hörs att Fullbright har ägnat mycket tid till att spela och slipa sina låtar. Flera av dem var med redan på live-skivan. Han låter rösten ta plats och det känns som att han litar på sina texter och melodier, och vet att de håller. Han spelar själv flera instrument (piano, gitarrer, munspel) och har dessutom hjälp i studion av musiker som Wes Sharon och Terry Ware, samt gästas av Fats Kaplin med fiol och Jess Klein på sång.

De fyra första låtarna heter ”Gawd above”, ”Jericho”, ”I only pray at night” och ”Satan and St. Paul”. I en intervju i Los Angeles Time berättar han att “My mom was pretty biblical, that’s kinda how I was raised, but for me it’s more of a tool in writing. It’s a very strong way to get a point across.” Han använder de tydliga bibliska motiven i vardagsnära berättelser och händelser.

Inledningen till “Satan and St Paul” lyder:

Don´t tell me that you love me
I´ve got nothing left in turn
Except this empty bag of promises
And second degree burns
On the tips of my fingers
From touching certain fruit
That I never should have touched in the first place

Andra texter är mer direkta. I ”Fat man” gör han upp med en makthavare, politiker eller gangster, som samlar in pengar med ena handen och styr folket som marionetter med den andra.

Musikaliskt rör vi oss i americana-land. Akustiska gitarrer och piano dominerar, men såväl elgitarr, munspel som fiol träder fram i olika låtar vilket gör dem levande och tillräckligt egna för att sticka ut i det myller av musik som kommer ut i denna genre. Allra bäst tycker jag Fullbright är när han skalar av nästan allting och låter rösten stå ensam med ett piano i ”Nowhere to be found”, och med två försiktiga akustiska gitarrer i ”Me wanting you”. I den inledande versen på ”Nowhere to be found” sjunger han:

Shadows linger, evenings fade
To where all days are bound;
Nighttime falls om plans I´ve made
Now they are nowhere to be found

och fångar på några rader in ett vemod som både tilltalar mig, och gör mig dyster, så här i höstmörkret.

Uppgivenhet, melankoli, viljan att ge sig av, kyrkans influenser och ilskan mot makthavare. Visst känner vi igen intrycken och uttrycken från en amerikansk småstad? Fullbright nämner Townes van Zandt och Mickey Newbury som musikaliska förebilder. Det kan behövas inspiration från tunga namn för att föra den lilla orten Okemahs mest kände musikers tradition vidare. Woody Guthrie föddes där den 14 juli 1912. John Fullbright har med ”From the ground up” tagit ett första spadtag för att haka på.

/Mattias Syrén