Recension
Carpenter, Mary Chapin
Ashes and Roses
(Zoe/Rounder)

Mary Chapin Carpenter debuterade 1987 med »Hometown Girl« och det tog inte lång tid innan hennes låtar omfamnades av country-radiostationerna i USA. Albumen som följde på debuten sålde guld och platina och hon utsågs av Country Music Association till bästa kvinnliga vokalist 1992 och 1993.

2006 skrev hon kontrakt med Rounder Records där hon bland annat släppt de Grammy-nominerade albumen »The Calling« (2007) och »The Age of Miracles« (2010).

»Ashes and Roses« handlar om sorg och förluster. Sångerna är sprungna ur en serie händelser där sjukdom, skilsmässa och faderns bortgång resulterat i en serie sånger som sammantaget gör »Ashes and Roses« till Carpenters bästa LP hittills.

I den dovt melankoliska »The Swords We Carried« sjunger Carpenter naket om att tiden inte läker några sår; …and grief became my company/pain so deep I could not breathe/all betrayal is like dying in slow motion/away we are going/away we are gone.

Sångtitlarna talar sitt tydliga språk av de handlar om; »Fading Away«, »Don´t Need Much To Be Happy« och »Chasing What´s Already Gone« där LPns titel återfinns i texten; Ashes and roses and hearts that break/I tried so hard to be strong/it may be my worst but not my first mistake/chasing what´s already gone.

»What To Keep And What To Throw Away«, kanske skivans starkaste sång där Carpenter osentimentalt gör ett bokslut och samtidigt tar steget till en ny början; one last final walk through/now move the bags and boxex/from front porch onto back seat/haul away the losses/these are your instructions/if you choose to follow/stop and take a big breath/begin with something hollow.

Allt är dock inte nattsvart, »New Years Day« och »I Tried Go West« handlar om förnyelse och att gå vidare. »Soul Companion«, en duett med James Taylor, andas optimism och framtidstro.

»Ashes and Roses« är en akustisk skiva där arrangemangen vävs in i Carpenters fina gitarrspel och hennes röst harmonierar utsökt med texterna. Medproducenten Matt Rollings följsamma pianospel bidrar stort till att »Ashes and Roses« kvalar in i årsbästalistan 2012. Kanske allra högst upp.

/Lars Svensson