 |
| ||||||
 |
Recension
Black Prairie
A Tear In The Eye Is A Wound In The Heart
(Sugar Hill Records)
Black Praire är ett hobbyprojekt för tre medlemmar från The Decemberist och två andra kända Portlandmusiker, som startade 2008 och som släppte sin första platta ”Feast Of The Hunters´ Moon” 2010. Black Prairie känns nu som mer än ett hobbyprojekt. Med ”A Tear In The Eye Is A Wound In The Heart” placerar Black Prairie sig bland de mer intressanta americanabanden just nu och plattan är en hisnande musikupplevelse.
Detta altstringbandprojekt består av accordionspelaren Jenny Conlee-Drizzos, dobro och multiinstrumentalisten Chris Funk och basisten Nate Query från The Decemberist samt sångerskan och violinisten Annalisa Tornfelt och gitarristen Jon Neufeld. Och även om de har kontrakt med det traditionella bluegrassbolaget Sugar Hill Records så kan man inte säga att Black Prairie är ett utpräglat bluegrassband. Det handlar snarare om en blandning som sträcker sig östra Europas folkmusik till rootsy Americana. Bandet har skrivit alla låtarna själv och alla kompositioner och arrangemang är komplexa och nyanserade. Troligen en förutsättning för att få ihop en hållbar helhet när man väljer inspiration från så många olika kulturella inspirationskällor.
Albumet framstår som en tillfällig karta som visar vägen till vad och vem som har lämnat impulser på resan. Det finns avslappnad The Band groove i ”Richard Manuel”, bluegrassinfluenser i ”For The Love Of John Hartford” och en energiskt galopperande hyllning till Romanigruppen Taraf de Haidouk i ”Taraf”. En låt som även gästas av Paul Beck på cimbalom och den irländske pennywhistlespelaren Hanz Araki, som tillsammans gör ”Tarif” till ett fartfyllt östeuropeiskt party.
Vad som händer om man tar riff från heavy metal-bandet Mastodon och för över det till Dobro och akustiskt gitarr? Jo, då får man det kanske mest intressanta spåret rent konceptuellt med sitt närklassika arrangemang; ”34 Wishes – The Legend Of”. Ett riffbaserat folkjam. Även om hälften av låtarna är instrumentallåtar framstår Annalisa Tornfelts sång som ett starkt bidrag till helheten. I ”Rock Of Ages” och ”What You Gave” kommer Annalisas countryröst som en blandning av Alison Krauss ljuvhet och Patty Griffins jordnära framtoning verkligen till sin rätt. Den förförande ”How Do You Ruin Me?” är plattans kanske mörkaste sång, där Annalisas enkla vokala bidrag ekar mot accordion, percussion, bas och fiol. ”Little Bird Song” är en folkmelodi som skulle platsa på en samling med vaggvisor. I ”Evil Leaves” göms ondskan i de skönt vackra tonerna från många instrument och i ”Dirty River Stomp” växlar barrelhousepiano, Parisisk cafémusik, zydecoaccordion och tecknadfilmmusik om utrymmet. Avslutande ”Lay Me Down In Tennessee” är sagolikt vacker i sin sorg.
Denna smältdegel av impulser som Black Prairie här har samlat ihop och knådat till en sprudlande helhet är inte bara intressant utan också ett spännande och njutbart musikexperiment. Frihet och gränslöshet under stort ansvar.
Denna sida är designad till tonerna av White Stripes och Rodney Crowell.