Recension
Waterhouse, Nick
Time´s All Gone
(IL Records)

I inledande »Say I Wanna Know« tänker jag på Frank Sinatra i vissa fraseringar, »(If) You Want Trouble« har inslag av skitig blues och i »Indian Love Call« går gitarr och sång mot engelsk garagepop i stil med The Troggs. Jag tror att det är så. Nick Waterhouse kan sin musikhistoria. Dessutom har han ett utseende som för tankarna till Buddy Holly.

Låtarna på »Time´s All Gone« är i grunden soul och präglas av en kort stötig rytm som lutar sig mot en blåssektion bestående av en eller flera saxofoner. Med små medel och känslig hand fördelar Waterhouse in lagom doser blues, jazz och rock´n´roll för att ge varje sång en egen karaktär.

Det är elegant, stilmedvetet och lite ruffigt. Live på en tight klubb borde det vara fantastiskt. Bortsett från en cover på »I can only give you everything« som bland annat the Thems spelade in, skriver Waterhouse egna låtar. I texthäftet uttrycker han glädjen over att ha fått spela in dem villkorslöst, precis efter hur han själv ville ha det. Låt oss hoppas att han får behålla den friheten till cd nummer två…

/Mattias Syrén