Recension
Jackson, George
Let The Best Man Win. The Fame Recordings Volume 2
(Kent)

Jag blir lika förvånad varje gång det kommer en ny samling med outgivna inspelningar och demos med George Jackson. Varför fick han inte den egna solokarriär som han så väl förtjänar? Han var en lysande låtskrivare, arrangör och sångare då på slutet av 60-talet. Bilden bekräftas med all önskvärd tydlighet med detta det andra albumet med inspelningar funna i Fame Studios källarvalv. En guldgruva av stora mått.

George Jackson skrev hitlåtar på löpande band till artister som Candi Staton, Clarence Carter, Otis Clay, Z.Z. Hill och Wilson Pickett. Klassiskt southern soul utmejslad specifikt för var och en av de studioinbokade artisterna. Han hade en utsökt förmåga att utläsa och lyssna in vilket material som skulle kunna passa och sedan skriva låtar som föll in i munnen som en välanpassad tandställning. George Jackson blev Fames Studios huskompositör 1968. Vilket kap.

Därför blev det också ett nära och utvecklat samarbete med den klassiska Fame Rhythm Section med David Hood, Roger Hawkins, Jimmy Johnson, Junior Lowe och Barry Beckett. Och senare med The Fame Gang. Demolåtarna har ofta gitarr, elpiano, orgel, bas och trummor. Och är alla därför inte färdigarbetade när vi får lyssna till dem här, utan en skiss till hjälp för den tilltänkte användaren. Men samtidigt så bra att de står sig i jämförelse i sin ofärdighet. Andra inspelningar har kommit till nästa steg. Där blåset också finns med, och ännu tydligare hör vi en hitlåt. Sedan växer det färdiga verket fram med sin kör på några av de samlande inspelningarna.

Här finns ”Mini Skirt Minnie” och ”Save Me” som Wilson Pickett tog med på sitt Hey Jude-album. ”Soul Lovin´” och ”Looking For Some Action” skulle kunna vara ämnade för Wilson också. ”I´m Just A Prisoner” var till Candi Staton, ”Hit And Run” till Spencer Wiggins. George Jackson spelade också in andras sånger. Här finns O.B. McClintons ”Let Me Comfort You” som George spelade in som ett textstöd för den blinde Clarence Carter och här finns Oldham/Penns ”I´m Living Good”, som The Ovations också gjorde, och som här i Georges version är så färdig att den skulle kunna ha varit ett singelalternativ.

Många titlar är hämtade från vardagliga ordspråk. Talesätt som sedan George skapa en sång kring: ”Let The Best Man Win”, The Darkest Hour Is Before Dawn” och ”Two Wrongs Don´t Make A Right”. Eller varför inte den fyndiga ”I Bit Off More Than I Can Chew”. Några sånger var nog lite för starka och personligt kopplade för att andra skulle nappa. Till exempel ”I Lived Through A Losing Battle” och ”My Nerves Fail”, medan den rockigt taktfasta med sin tunga bas ”It´s Not Save To Mess On Me” mycket väl skulle kunna höras från något av de brittiska 60-tals R ´n´ B-banden.

Vi kan bara konstatera att det är få kompositörer som har skapat så många sånger med en så hög kvalitet, och dessutom kan framföra dem med en så fin röst som George Jackson.

/Staffan Solding