Recension
Cheevers, Bob
Smoke & Mirrors
(Back Records)

Den här mannen ska man inte förakta.

Bob Cheevers meritlista är full av förnäma priser och senast 2011 blev han utnämnd till Singer/Songwriter of The Year i Texas Music Awards hemma i Austin.

Det fina priset är naturligtvis baserat på kvalitet och inte kvantitet. Men om så vore fallet kunde han ha fått även ett sådant pris: han kan ställa upp med över 3000 egenhändigt komponerade låtar! Johnny Cash, Waylon Jennings och flera andra countryartister, som är noga med vad de sjunger, har här hittat sånger för sina framträdanden och skivinspelningar.

Det går alltså att kombinera god smak med kvantitet. Det märks också på »Smoke & Mirrors« som är en dubbel-CD med totalt 23 titlar. Många av dem är utmärkta för oss som gillar ballader.

På den ena plattan, som heter »Smoke«, har Cheevers sällskap i studion av ett komplett band som består av kompetenta musiker från Texas. De mest namnkunniga är väl Chris Gage på piano och Hammond B3 och Charlie White på gitarr. Bandet ger en tät och distinkt scenbild bakom huvudrollsinnehavaren.

Den andra plattan, »Mirrors«, är nästan helt akustisk. Musiken blir luftigare och texterna mer poetiska utan att tappa greppet om verkligheten. Här kan en typisk titel vara »While The World Falls Away«, en låt där Barbara Nesbitt träder in som duettpartner, medan »Smoke«-plattan drar mer åt »Texas Women And Their Diamonds«.

»Jag vet inte om de här historierna är sanna, men jag var med när de hände«, säger han.

Cheevers har tydligen hur många historier som helst och han berättar även de osannolika mustigt och utan att darra på rösten.

Rösten, ja. Ibland låter han precis som en yngre Willie Nelson. Han artikulerar på samma sätt, han har samma Texas-dialekt och man kan undra ibland om han låter så här eller om det är som han imiterar.

Hur som helst är »Smoke & Mirrors« två plattor som jag gärna spelar.

/Rune Häger