Recension
Vincent, Rhonda
Sunday Mornin’ Singin’ LIVE!
(Upper Management Music/import)

En av kyrkoårets mest gripande upplevelser är kyrkospelet under Allhelgonahelgen i Anderstorps kyrka. Ungdomskören formerar sig i slutet till ett kors under framförandet av »På en avlägsen höjd«. Det är den svenska texten till »Old Rugged Cross«, en av de vackraste hymner jag vet, komponerad av metodistpastorn George Bennard i Ohio 1912.

När Rhonda Vincent gör sin första konfessionella skiva på drygt tjugo år avslutar hon med en inspirerad tolkning av just »Old Rugged Cross«. Det sker i hennes barndoms kyrka, Greentop United Methodist Church i Greentop, Missouri.

Det har gått tjugoett år sedan Rhonda Vincent spelade in »Bound for Gloryland« med sin familj i gruppen The Sally Mountain Show. Det är alltså hög tid för en ny, religiös skiva. Och »Sunday Mornin’ Singin’ LIVE!« är ännu en i raden av utsökta skivor av Rhonda Vincent.

Tonen i framförandena är lågmält vacker i kontrast mot Rhonda Vincents höga röst och intensivt uthållna toner. Tempot skiftar, även om Rhonda Vincent låter bli de mest uppdrivna bluegrass-stänkarna. Hon lägger sig ofta i ett mellantempo där man anar det mer uppdrivna i bakgrunden, både som övergiven möjlighet och en kontrast som ger en rikare klangbotten.

Så får sångerna en möjlighet att andas, och texterna kan förverkliga sitt evangeliska uppdrag: att förkunna och mana till besinning, att lyfta i jubel men också att låta lyssnaren försjunka i meditativ eftertänksamhet.

Och i »Old Rugged Cross« blir Rhonda Vincent själv förkunnaren, när hon leder församlingen i ett avslutande a cappella-parti.

I övrigt blandar Rhonda Vincent äldre sånger som »Where We’ll Never Say Farewell« och Chuck Wagon Gangs »Where No Cabins Fall« med nyare material som den egna »His Promised Land«, framförd med underbar inlevelse och gripande vokala vinklingar.

Som så ofta i dessa sammanhang dominerar ett förtröstansfullt hinsidesperspektiv, men även livet på jorden hyllas. »Blue Sky Cathedral« ger en skapelseteologisk betraktelse om förverkligandet av den gudomliga idén i vår dagliga strävan, en av den protestantiska traditionens vackraste idéer.

Rhonda Vincent kompas av sin grupp The Rage, ett namn som kanske inte är det mest relevanta för just den här skivan. Hunter Berrys fiol fördjupar uttrycket, medan Brent Burkes resofoniska gitarrer ger kontur och skarpare kanter åt det flöde som skapas av Mickey Harris bas, Aaron McDaris starka driv i banjon och gitarristen Ben Helson mjukare anslag.

Det är i ordets ursprungliga betydelse inspirerad musik. Vi får också en visdom från Martin Luther med skivan, låt vara i engelsk översättning och med engelskans överanvändning av initiala versaler: »Next to the Word of God, Music deserves the Highest Praise!«

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify