Recension
House, Tom
Winding Down The Road
(Mud Records)

I väntan på stora saker, en något mindre: Nyheter från Tom House, poet och låtskrivare med runt tio soloplattor bakom sig sedan mitten av 90-talet. Jag har missat dem alla.

Men House är en man som lärt sig en hel del genom åren och här öser han ur källorna. Ut kommer en platta från vägkorsningen, den där Dylan, Waits och många andra stått och vägt för och emot. Lyssna till exempel på ordrika, skenbart slarviga bluesen »Pappy closed the book«. Bilderna ramlar över en, Amerika genom den lins som brukats av namnen ovan, den Faulknerska och den Tom Russell hittade på sin lyckodag.

Butch Hancock far genom huvudet - saknad som få i detta nu - men House duger fint. Samma känsla för den aviga melodin, men likväl - melodin, djupt rotad i rummet, omärkt av tiden. Pröva »Love song«. Den gnisslar såklart, knarrar vacker och naken, som livet med alla dess vindlingar längs vägen. ”Still people will cling to a love song”. Banalt - OK - men kanske behöver vi det självklara i ett tidevarv som detta, påminnelser om vad det kan, rentav bör, vara att vara människa.

www.tedeborg.se

/Bengt O Tedeborg

Lyssna på Spotify