Recension
Nichols, Penny
Colors of the Sun
(Pensongs Productions)

Jackson Browne har en gedigen meritlista.

Han har varit aktiv sedan mitten av 60-talet och började sin bana bl a som studiomusiker.

Han gör låtar med välskrivna texter som ofta berör och leder till eftertanke och han har levererat flera av dem till bl a The Byrds, Linda Ronstadt och Tom Rush.

Han sjunger, spelar gitarr och turnerar med olika band, i början av karriären som uppvärmare för tunga namn, som t ex The Eagles, och emellanåt som medlem i ett etablerat band, t ex Nitty Gritty Dirt Band.

Efter skivdebuten i eget namn 1972 har han presterat 13 studioplattor och tre med konsertupptagningar. 17 av hans singlar har hamnat på Billboards Top 100-lista. Första singelhiten kom 1972 och hette »Doctor My Eyes«. Hans största LP-framgång kom 1978 med titeln »Running On Empty«.

Browne var en av de aktiva motståndarna till kärnkraft i No Nukes-projektet i slutet av 70-talet och han har kämpat för mänskliga rättigheter inte bara med sin musik. Till allt detta kommer belöningar som The John Steinbeck Award 2002 och inval i The Rock and Roll Hall of Fame 2004 samt Songwriters Hall of Fame 2007.

Klart grabben ska ha en hyllningsplatta.

Den har kommit nu och bakom verket finns en mycket musikalisk kvinna som heter Penny Nichols.

Trots sin klockrena röst och starka inlevelse i låtarna hon sjunger, är hon knappast välkänd på våra breddgrader. Och trots att hon har spelat sin musik på många håll i världen, är nog hennes namn fortfarande som störst på den amerikanska västkusten. Där var ju både hon själv och Jackson Browne aktiva under flera år på 60-talet. De spelade på kaffebarer, festivaler, klubbscener och var helst de kunde hitta sin publik. De träffades ofta och lärde känna varandra väl och Penny fick, precis som Jackson, allt tyngre uppdrag. Hon stod vid många tillfällen inför en jättepublik, när hon medverkade som uppvärmare för Jefferson Airplane, 13th Floor Elevator och andra tungviktare på t ex Fillmore i San Francisco eller på The Troubadour i Hollywood.

Så småningom blev det skivkontrakt och ett debutalbum med titeln »Penny´s Arcade«. Den ledde till en stor USA-turné med avstickare i Europa.

Vad man också kan lägga märke till i hennes karriär är en roll i filmen »FM«.

Penny Nichols är naturligtvis absolut den rätta kvinnan för det här projektet.

Hon har valt tolv långsamma ballader som alla härstammar från tiden då både hon själv och Jackson var unga, gröna och nyfikna på världen. Hans tidiga låtar känns ändå mogna och man tröttnar varken på dem eller på Pennys sätt att sjunga dem,

rakt och mjukt och innerligt. I »Song for Adam« smyger Jackson sig in i studion och låten blir en duett. Där finns också andra musikanter och sångare från »förr i tiden«, som alla tycks gilla att hylla Jackson Browne på ett sofistikerat och välansat sätt.

»Colors of the Sun« smakar lika friskt och mjukt som ett vin gjort på Zinfandel-druvan, som väl kommer från samma trakt. Men som naturligtvis inte på något sätt har med saken att göra.

/Rune Häger