Recension
Houlahan, James
misfit hymns
(Continental Song City)

Hör upp! Var med redan från början. För jag undrar om vi inte får ”misfit hymns” bästa spår redan från starten. Trots det starka anslaget av rockig country så finns en smygande instrumentering och en elastisk klangbotten som bär fram sången. Elgitarrens instick och solo menar allvar, det är ett nytt år, en ny start, men kan man göra sig av med det gamla, det föregående året trots allt.

I’m holding those ghosts at bay
I’m keeping bad spirits away
On New Year’s Day

Trots att James Houlahan har spelat med Bostonbanden The Jody Grind och Dogs on Television samt provat på ett eget koncept med en tidigare soloplatta känns ”misfit hymns” som lite trevande, ett sökande efter form och språk. En kombination av folkliga rötter tagna från olika platser. Sånger som kombinerar historier och bilder som bär lyssnaren in i det ännu inte utforskade. Samtidigt som vi hör spår av Bob Dylan, Leonard Cohen och Neil Young lika väl som Tom Waits och Townes Van Zandt, det välkända och utforskade.

Textmässigt hör vi en stark vilja att ge stroferna ett poetiskt drag. Den avslutande ”Wandering Angus” är till exempel av poeten W. B. Yeats. Inledningen still ”Red Knife Mountain” har han hämtat från Wallace Stevens ”Esthetique du Mal” och försöker sedan själv bära vidare på samma tema. ”Ben Riley” skulle å andra sidan kunna komma från den irländska folksongstraditionen med sin fiol, accordion och bakgrundssång, och med en vers om som lyder som så här:

My name is Riley and I’m rolling the dice
I sail the tall seas with my lovely bride
we tame the strong winds and we set the sails right
we keep a close watch on a stormy night

Det nya unga indipopbandet The Low Anthems ande svävar över ”Song For Janis”, som naturligtvis är en hyllning till Janis Joplin. Vem Carly Rose är, mer en kärlek som just flyttat in från Pasadena, får vi inte veta, men kärleken bärs fram av en fin folkcountryrock och ett härligt gitarrsolo. Precis som vanligt. Där elgitarren får komma in skapas spänning, där fiol, accordion och bakgrundssång får komma in skapas lugn och där trummor och slagverk tar plats skapas rytm och fart. Allt talar för framgång. Samtidigt bor det en sökande ande i musiken. En andre som letar efter rätt språk, rätt form, rätt balans och rätt kombinationer. Ibland upplösande och ibland hindrande. Allt för att kunna stödja, bära eller putta orden framför sig. Ibland starka och innehållsrika, ibland lite tunnare och skörare.

En handfull missanpassade sånger eller sånger om missanpassade, vilsna, sökande. Välj själv.

/Staffan Solding