Recension
Sweeney, Sunny
Concrete
(Republic Nashville)

Jag vet, om ett par veckor är det ett år sedan Sunny Sweeneys andra skiva, »Concrete«, gavs ut. Jag borde skrivit för längesedan, men ibland blir vissa saker inte gjorda. Det innebär dock inte att skivan inte skulle vara bra. Precis som Sunny Sweeneys debut »Heartbreaker’s Hall of Fame« är den lysande.

Sedan debuten har Sunny Sweeney också pallrat sig upp upp några pinnhål i den kommersiella hierarkin. Det första albumet gav hon själv ut, medan »Concrete« ges ut av Republic Nashville, ett bolag som numera även hyser Martina McBride.

Tyvärr är det sparsamt med musikerupplysningar på »Concrete«, eller rättare sagt: de finns inte. Jag antar dock att Sunny Sweeney inte kompas av sitt fina band från debuten, men soundet är lika genompatenterat och stilrent honky tonk-präglat. Den instrumentala bilden domineras av sorgmodig fiddle, svällande steelackord och lätt huggande countrygitarr. Och Sunny Sweeneys röst är perfekt för det material hon väljer. Den rymmer ett lätt vädjande tilltal, men hennes vokala appell är också genomsyrad av countryns emblematiska erfarenheter.

Jag tog fram Sunny Sweeneys inte längre så nya nya skiva efter Kitty Wells död. Bilden av Kitty Wells formades inte bara av »It Wasn’t God Who Made Honky Tonk Angels«. Även en sång som »Back Street Affair« och flera med liknande motiv gav röst år den andra kvinnan, »The Other Woman« som Loretta Lynn kallade henne i en sång på en av sina tidiga skivor, en kvinna som inte sällan var lika lurad och bedragen av mannen som den officiellt bedragna.

På »Concrete« varierar Sunny Sweeney motivet i flera spår, nästan så att skivan kan ses som tematiskt sammanhållen. Hon öppnar med en stolt självständighetsförklaring i mellantempo, »Drink Myself Single«. Sedan följer genansen i »From A Table Away«, då kvinnan ser sin älskare med hustrun, lyckligare än han påstått. Tempot är nerdraget, känslan uppgiven.

Därpå följer några variationer på temat i trotsigt tempo, innan den andra kvinnan närmar sig hustrun i »Amy«, som Sunny Sweeney skrivit tillsammans med Brennen Leigh. Attityden är på nytt den uppgivna heroismen, tyngd av skuld och insikt:

»If you’d look right at him you might see
He loves you, he never wanted me
And I’ll let him go for good
If you’ll just treat him like you should
But if you don’t love him Amy, let him leave«

Det är de tre attityderna i lyriken: stolt självhävdelse, men också skuldtyngt vemod och smärtan i kärleken som slog fel som i »Staying’s Worse Than Leaving« och »Worn Out Heart«.

Både instrumentalt och vokalt, i text och musik, ansluter Sunny Sweeney suveränt till den kvinnliga countryns traditionella mönster, fast med viss tematisk förskjutning i sin tolkning av »the home-wreckers« eller »the honky tonk angels« perspektiv. »Concrete« är en av det senaste årets bästa countryskivor. Varningstexten skall tas på allvar:

»Country Advisory. Lyrics about drinking, cheating, crying and beer.«

/Magnus Eriksson

Lyssna på Spotify