Recension
Glover, Ben
Do We Burn The Boats?
(BG)

Jag kände inte till Ben Glover innan jag fick tag på ”Do We Burn The Boats?”. Du kanske gjorde det? Kände till honom från hans tre tidigare album eller från hans turnerande med Mary Gauthier. Varför sa du inget? För det här är en irländsk singer-songwriter som är duktig både på att sjunga och på att skapa sånger. En av Irlands finaste ”tune smiths” säger någon. Är beredd på att hålla med efter att ha lyssnat på denna hans fjärde samling sånger.

Det finns en tilltalande melankolisk och känslosam ton i sångerna. Något som accentueras med inslag av cello, fiol och långsamma utdragna orgeltoner. Neilson Hubbard har gjort ett fint jobb som producent och medmusiker. Men är inte Neilson Hubbard i Nashville? Jo, men det är också där plattan är inspelad. Ben Glover delar sin tid mellan födelsebyn Glenarm på Nordirland och Nashville, vilket ger en americana med osynliga irländska inslag. Tidigare lyssnare har sökt likheter med både Bruce Springsteen och Bob Dylan. Jo, det finns bitvis anslag som ligger nära dessa båda hjältar, men jag hör något alldeles eget, speciellt också. Kanske rent av allra mest.

Inledande ”Whatever Happens Will” har ett upptempotwang som känns lockande och redan här kommer orgel och kör in och skapar stämning. Redan här visar också Ben Glover på sin rikligt varierande sångröst och förmåga att skapa intressanta texter. Det finns en poetisk ådra och en intressant historieberättare i honom. I ”Memo” får Kris Donegans mandolin och elgitarr vara med och tillsammans med bakgrundssångarna göra en av plattans bästa låtar. ”War To Believe” är en av de mer elektriskt rockiga inslagen och så även ”Break Away”, där inslaget av country känns som mest. ”A Thousend Suns” byggs upp med hjälp av mandolin, elgitarr, percussions och kör och i ”No Means Yes” kombineras orgel och cello för att skapa en lågmält intim stämning. Avslutande ”Rampart Street” har han skrivit tillsammans med Mary Gauthier och har också fått ett starkt inslag av hennes sätt att angripa sina sånger. Jag förstår varför de trivs ihop. En stor förståelse för varandras känslor och uttrycksförmåga.

Ben Glovers ”Do We Burn The Boats?” är platta som bygger på en stor förmåga att skapa intressanta sånger och som här, med hjälp av en duktig producent och medmusiker, har blivit en omväxlande samling intimt känslosamt och personligt utmejslade låtar. Ett anslag av närhet i det lilla och i det lite mer elektrifierade som inte släpper greppet. Håller det hela vägen, från första till sista spår.

/Staffan Solding