Recension
Roberts, Kathryn & Lakeman, Sean
Hidden People
(Navigator Records/Proper)

Så blev det då till slut ett debutalbum för det äkta paret Kathryn Roberts och Sean Lakeman. Musikdebuten gjordes för många år sedan och de har tillhört den engelska folkmusikeliten under en lång tid. De har både levt lite i skuggan av släkt och musikpartners. Sean som broder till Seth Lakeman och Kathryn som partner till Kate Rusby.

Kathryn och Kate gjorde 1995 tillsammans ”Folk Album Of The Year”. De slog sig ihop med de tre Lakemanbröderna och bildade supergruppen Equation. Kate och Seth lämnade för att göra egna karriärer medan Kathryn och Sean tog över bandet och fortsatte en framgångsrik amerikansk karriär. Men Seth hämtade hem broder Sean för att vara hans gitarrist och medspelare på ett antal listklättrande och prisvinnande plattor. De senaste åtta åren har både Kathryn och Sean haft en låg musikalisk profil och utvecklat sina liv och sin musik på hemmaplan. Här är resultatet.

Robert och Lakeman har sin bas i den engelska folkmusiktraditionen, både musikaliskt och textmässigt. Musiken bygger på två stabila baser; dels Kathryns sång och Seans arrangemang och dels på historierna som berättas och de enskilda instrumentala inslagen. Kathryn inte bara sjunger med en vackert klar och varm röst utan spelar dessutom piano, keyboards, flöjt och träblås. Sean bidrar med sitt utsökta gitarrspel samt mandolin, bas, bouzouki och något som skulle kunna kallas trälinjalsbas.

Lite överraskad blir man när den acappellaframförda inledningslåten ”Huldra” avslutas med en svensk röst. Det är Greta Bondesson från Baskery som är en av gästinhopparna. Andra är till exempel broder Seth, den andra brodern Sams fru den irländske folksångerskan Cara Dillon och Levellers Mark Chadwick. De bidrar, men plattan bygger helt och hållet på Kathryn och Seans idéer och vilja. En kombination som tillsammans med en skicklig musikerkunskap har åstadkommit en stark återkomst till den moderna folkmusikvärlden för Kathryn och Sean.

Musiken är starkt förankrad i den engelska folkmusiktraditionen men utvecklat i lite olika riktningar. Kathryn undviker falsettfällan och håller röstläget under kontroll. Men vi kan här få exempel på elektrisk folkrock, duetter, ballader, folkdansmelodier, traditionella folksånger och lite snabbare rock-a-billylika tag fram till en avslutande ”Jackie´s Song”, som låter Kathryns sång och Seans gitarrspel ensamt råda över ljudrummet. Så som det säkert låter dagligen i deras hus undangömt någonstans i Dartmoor.

/Staffan Solding